”Var ska kommunen plötsligt härbärgera 100 äldre när äldrebostäderna inte längre ägs av dem?” Det har funnits en övertro på marknadslösningar i Sverige. Viktigare är att de ekonomiska ramarna inte är för snålt tilltagna, säger Marta Szebehely, professor med inriktning mot äldre vid Stockholms universitet.
Hon framhåller att forskningen inte kunnat visa att det vare sig blir billigare eller bättre med privat äldreomsorg.
Privatiseringsvågen inom äldreomsorgen startade när Danderyd lade ut hemtjänst på entreprenad 1989. Två år därefter tillträdde regeringen Bildt med den uttalade ambitionen att snabbt privatisera delar av äldreomsorgen. Konkurrens skulle leda till ökad produktivitet, bättre kvalitet och lägre priser.
Den var en tid med hög arbetslöshet och minskade skatteintäkter, samtidigt blev de äldre allt fler. Oroliga kommunpolitiker såg här möjligheter till sänkta kostnader.
– I början blev det också billigare för kommunerna, samtidigt som systemet gynnade de stora aktörerna. De la underbud för att komma in på marknaden, säger Marta Szebehely.
Men när Socialstyrelsen 2004 jämförde kommuner med och utan äldreomsorg i privat regi framkom att kostnaderna var något högre i kommuner som hade äldreomsorg i privat regi. Sedan dess är det ingen som vet hur det är. Kostnaden som i starten var huvudargumentet har efterhand tonats ned. Numera betonas valfrihet, ett argument som inte alls lika starkt framhävdes inledningsvis.
Valfrihetsargumenten betonades också starkt när Lagen om valfrihetssystem – LOV – kom 2009. Ytterligare ett syfte med LOV och fri etablering var att underlätta för små företag. De hade ofta konkurrerats ut av storföretagen, som både visste hur anbud skulle skrivas och som gynnades av stordriftsfördelar.
Man upptäckte också att anbudsförfaranden som främst handlade om lägsta pris innebar sänkt kvalitet. Numera förbinder sig därför företagen att driva verksamheten med viss kvalitet, även om priset fortfarande är viktigt.
Störst på äldreboenden i dag är Attendo som har drygt en fjärdedel av de privata äldreboendeplatserna. Vardaga, som ägs av Ambea, är nästan lika stora.
Kommunerna kan bli utan alternativ
Vid upphandlingskonkurrens äger kommunerna fortfarande byggnaderna. Kommunen behåller dessa men lägger ut driften på ett företag ett antal år. Men en växande ny modell i dag är att vårdföretagen bygger egna boenden och erbjuder platser till en eller flera kommuner. De byggs ofta i rika, befolkningstäta kommuner. Gärna i kommuner som har LOV. Så länge kommunerna bara lade ut driften på äldreboendena i konkurrens, men behöll själva byggnaderna, så kunde kommunerna återta driften efter kontraktstidens utgång.
– Förlitar man sig på denna nya typ av helt privata boenden är det mycket svårare för kommuner att backa. Den här modellen är vanlig i USA. Problemet är att även äldreboenden med dålig vård då blir svåra att stänga. Var ska kommunen plötsligt härbärgera 100 äldre när äldrebostäderna inte längre ägs av dem, säger Marta Szebehely.
Hade Koppargården (Caremaskandalen) varit den typen av boende så är det inte säkert att kommunen kunnat återta driften.
– När företag bygger i egen regi så har jag sett att vissa bygger lyxigare, vilket leder till dyrare hyror. De riktar sig till en rikare grupp äldre. Dessutom kan företagen, i motsats till kommunerna, även erbjuda tilläggstjänster genom RUT.
Efter Caremaskandalen kom Socialstyrelsen 2012 med en jämförelse av offentlig och privat äldreomsorg. De visade lägre personaltäthet, fler timanställda och att fler saknade utbildning i vinstdrivna boenden.
När man tittade på andra uppgifter som utförarna rapporterar själva, sådant som riskbedömningar och de äldres medverkan i sina vårdplaner var de vinstdrivande bättre.
– Men om de uppgivna riskbedömningarna till exempel leder till färre fallskador vet man inte. Den uppgiften har vi inte. När det gäller brukarundersökningarna så ser man ingen skillnad.
Men fördjupade studier har visat att det är riskkapitalbolagen som har allra lägst personaltäthet, flest timanställda och lägst utbildningsnivå. Och utifrån omsorgsforskning vet man att det som är av vikt för de äldre är att det finns tillräckligt med tid i mötet, hög kontinuitet och att personalen kan anpassa sig efter den äldres behov.
Tid & fasta anställda
– Tid har att göra med personaltäthet. Kontinuitet med liten andel timanställda och flexibilitet med att arbetet inte är detaljstyrt. Släpper man in vinstsyftande företag så ökar kommunens behov att kontrollera. Risken är att man kontrollerar bort flexibiliteten, säger Marta Szebehely.