Sedan knappt en vecka kokar det i Region Västerbotten. Ett förslag från regionledningen om drastiskt olika OB-ersättning för olika yrkesgrupper har lett till upprorsstämning bland personalen.
Facklig vänster har pratat med Matilda Nordén Fällman, undersköterska på Norrlands universitetssjukhus i Umeå och fackligt-politiskt ansvarig i Vänsterpartiets Västerbottens-distrikt, för att få veta mer.
– Vad är det som hänt egentligen? Vad har beslutats och vad är det som är fel med det?
Vår region har sedan länge stora problem med att behålla personal. Villkoren är för dåliga och lönerna är för låga så folk slutar eller flyttar. Det har gått så långt att vi har svårt att hålla vårdplatser och kliniker öppna.
I förra veckan fick vi höra via media att man skulle erbjuda ett lönetillägg för dygnet-runt-personalen, det vill säga till oss som arbetar treskift. Trots att det är ett påslag för obekväma arbetstider sattes det till 3000kr för sjuksköterskor och 1000kr för undersköterskor. Som om inte jag skulle vara borta från min familj lika mycket som en sjuksyrra, eller min kropp inte skulle ta lika mycket stryk av att jobba treskift.
Jag tror de flesta är överens om att det är helt rimligt att sjuksyrror eller läkare har högre lön – för att kompensera för längre utbildning och större ansvar. Men vi jobbar trots allt tillsammans och gör jobbet tillsammans, och det här handlar inte om grundlönen utan om ersättning för de tunga arbetstider och villkor som vi delar.
Där känns det väldigt skönt att vi har läkare och sjuksyrror med oss. Jag ser ingen osämja mellan oss på golvet. Alla förstår hur orimligt det här är, och hur viktigt det är att vi står tillsammans för att förbättra villkoren och lönerna.
– Jag har hört att det varit mycket upprörda känslor, inte minst på ett stormöte som facket höll?
Ja, när det här kom ut i media gick det väldigt fort. Det mobiliserades överallt – folk hörde av sig mellan olika kliniker och snackade ihop sig. Vi från Intensiven i Umeå tog kontakt med Kommunal och fick till ett medlemsmöte. Vi bjöd in ansvariga politiker och sjukhusledningen. Socialdemokraterna, som är det största partiet i styret, struntade tyvärr dyka upp. Men vi kunde framföra vår kritik till de andra partierna och till ledningen.
Vi bjöd in dem för att de skulle få möta vår ilska över det här. Och det fick de minst sagt! Mer än 170 medlemmar deltog, och jag har aldrig varit med om ett fackligt möte där det varit så upprörd stämning. Från vissa kliniker ställde sig alla undersköterskor upp tillsammans och hotade med att säga upp sig om det här inte ändras.
Jag förstår dem ärligt talat. Ibland handlar det om folk som jobbat i trettiofem år och upplever att de aldrig prioriterats eller värderats. I slutändan handlar det om vårt människovärde.
– Hur tänker ni att ni ska gå vidare nu?
Det finns en otrolig vilja att göra något och att göra något nu. Vi ser ju med våra egna ögon hur regionen kollapsar. Om bara ytterligare några undersköterskor skulle sluta på operationsavdelningen så kommer vi vara tvungna att ställa in operationer. Så vi är inte bara förbannade som undersköterskor utan som medborgare och västerbottningar.
Just nu har vi en namninsamling ute, som igår hade 2500 underskrifter. Den ska lämnas över på en manifestation vi ska ha om två veckor, och tills dess fortsätter vi att mobilisera och ligga på regionledningen.