Från vänster: Gabrielle Baker, Anja Björkman, Emelie Sandberg, Helena Tegnér och Tove Casén Nylander.
De senaste veckorna har vi sett hur krisen inom förlossningsvården spridit sig över landet. Rött möter blivande barnmorskor som fått nog av situationen.
De hinner inte gå på toaletten, springer mellan tre förlossningar och tvingas skicka hem oroliga förstföderskor efter sex timmar på grund av platsbristen.
Barnmorskor i svenska storstäder flyr nu de överbelagda förlossningsavdelningarna och barnmorskestudenter i Göteborg har skrivit ett öppet brev till socialminister Lena Hallengren, med 12 skarpa krav på bättre arbetsmiljö.
– Det skapar en etisk stress när du inte har en erfaren barnmorska att fråga och när du inte vågar tacka nej till extrapass utan att veta att du sätter dina kollegor i klistret och kanske äventyrar patientsäkerheten, säger Gabrielle Baker, en av grundarna till Barnmorskestudenternas uppror.
Krisen i förlossningsvården i Sveriges storstäder har nått en brytpunkt när det i åratal uppdämda missnöjet med arbetsmiljön lett till öppna protester och aktion. Över 40 barnmorskor har sagt upp sig från Danderyds sjukhus när denna artikel skrivs. Fyra chefer för kvinnokliniken på Södersjukhuset, Sös, i Stockholm likaså. Situationen i Göteborg är inte bättre. På Östra sjukhuset i Göteborg hade sjukhuset i somras över 3 000 tomma arbetspass att fylla i schemat. Semestern avbröts för många barnmorskor som fick kallas in till en arbetsmiljö med ständigt stresspåslag över att inte räcka till för kvinnor i värkarbete och nyförlösta som måste sys, samtidigt som många måste skickas till andra sjukhus på grund av överbeläggningen. Gravida i storstäder kräver i allmänhet mer vård än ute i landet. De är i genomsnitt äldre och andelen utrikesfödda som kräver tolk vid besök är hög. I huvudstaden är också ändtarmsskador vid förlossning vanligare än i resten av landet. Forskare och barnmorskor varnar för att den höga arbetsbelastningen är en anledning till skadorna. Samtidigt kvarstår nya hot om nedskärningar och sparnitens absurda kulmen blev kanske när barnmorskorna på Sös inte skulle få servera nyblivna mammor paprika på smörgåsarna.
Ett uppmärksammat uppror
I Göteborg har nu barnmorskestudenternas praktik på Östra Sjukhusets förlossningsavdelning lett till ett uppmärksammat uppror som sprids vidare bland de fast anställda. Innan de gjorde sin praktik ville hälften av studenterna arbeta inom mödravård och hälften inom förlossningsvård. Ett år senare var det bara 4 av de 31 blivande barnmorskorna som kunde tänka sig att jobba inom förlossningsvården.
– Vi var faktiskt chockade, ingen av oss trodde att det var riktigt så illa som det var. Vi märker också att det finns en utbredd tystnadskultur. Många i personalen är rädda för att komma med kritik även om de tycker att arbetsmiljön är bedrövlig.
– Vi som är studenter, och ännu inte behöver vara rädda för att förlora jobb på grund av att vi talar klarspråk, känner en skyldighet att skapa förändring genom att berätta hur det ligger till, säger barnmorskestudenten Gabrielle Baker.
Tolv krav i öppet brev
Gabrielle Baker är en av initiativtagarna till det öppna brevet till socialministern. Brevet börjar:
”Vi skriver detta brev till er då vi genom vår utbildning och praktik fått god inblick i förlossningsvården och kvinnosjukvården i Västra Götalandsregionen och en arbetssituation som vi efter examen vägrar stå bakom.”
– Alla de tolv kraven handlar om arbetsmiljön. Det är att kunna återhämta sig från ett i grunden väldigt krävande jobb. Att kunna gå på toa under sitt arbetspass, vilket borde vara självklart men långtifrån är det. Att det finns en erfaren barnmorska att fråga – för som det ser ut nu slutar de äldre och erfarna barnmorskorna och den förlusten kan inte ersättas av ständigt nyutexaminerade barnmorskor. Vi behöver rimliga arbetsvillkor så att även de med många år i yrket stannar kvar och kan handleda oss nya.
– Många politiker upprepar ständigt hur viktigt det är att utbilda fler för att täcka brister i vården, men det räcker inte om du ständigt tappar den erfarna personalen, säger Gabrielle Baker.
Problemen som barnmorskestudenterna ser är alltså inte en brist på arbetsför personal överlag.
– Det råder inte brist på barnmorskor, det råder brist på goda arbetsvillkor så att de stannar på just sjukhusens förlossningsavdelningar. Jag pratade med en barnmorska idag, hon har jobbat 20 år i yrket och har nu sagt upp sig. Hon blev inte tillfrågad en enda gång om varför – det finns ett ointresse för oss som arbetar på golvet, i kärnverksamheten.
Fysiska konsekvenser
Under sin praktik på förlossningen har Gabrielle Baker upplevt hur samma barnmorska har flera födande att ta hand om, och att kvinnor som inte är i utdrivningsskedet av en förlossning inte får någon kontakt med personalen på flera timmar. Situationen leder, berättar Gabrielle Baker, även till fysiska konsekvenser som fler kejsarsnitt och sugklockor, och fler allvarliga bristningar som måste sys.
Hon menar att barnmorskeyrket fortfarande är lågprioriterat, vilket märks när det gäller lön och arbetsmiljö, likt andra yrken där det mest arbetar kvinnor.
– Vår yrkesgrupp har alltid kämpat i motvind. Hade det varit män som jobbat eller vårdats hade det sett helt annorlunda ut, menar Gabrielle Baker.
Det hon och hennes kollegor sett och erfarit på förlossningen har också en tydlig klassaspekt.
– Vita mammor från över- och medelklass, som kan tala för sig och som har kontakter och självsäkerhet, de får oftare den vård de ber om även i den här situationen. Till skillnad från kvinnor utan svenska som modersmål som inte klarar att protestera mot att skickas hem efter sex timmar, trots att de är utmattade och kanske redan har tre små barn hemma som de också ska ta hand om.
– Det som gäller i samhället i övrigt gäller även på förlossningsavdelningarna, det är viktigt att komma ihåg.
Upprorets 12 krav
1. Möjligheten att under vårt arbetspass kunna ta vår rast, äta vår lunch och gå på toaletten.
2. En trygg introduktion till yrket genom ”trygg start-programmet” med 12 veckors introduktion och mentorskap så att vi kan utvecklas till kompetenta barnmorskor.
3. En period på minst 6 månader där vi enbart vårdar en födande åt gången och att klinikens strävan skall vara en aktivt födande per barnmorska.
4. Inget tvång till att arbeta treskift, det bör vara frivilligt, för att kunna kombinera vårt yrkesval och samtidigt kunna träffa våra familjer.
5. Arbetstidsförkortning likt den som finns på förlossningen i Varberg med 34h/vecka vid blandad kväll och dagtjänstgöring vore önskvärt så vi hinner återhämta oss mellan våra arbetspass. Att Varberg i dagsläget erbjuder den arbetstidsförkortningen tillsammans med 12 veckors introduktion gör att flera av oss ser det som ett alternativ att söka oss till Varberg istället då pendlingstiden från Göteborg blir försumbar mot arbetstidsförkortningen.
6. Vi ser det som rimligt att lönepåslaget som införts på Östra sjukhuset på 5 000 kronor i månaden blir permanent och även innefattar NÄL och SÄS för att barnmorskeflykten ska upphöra omgående. Många av oss har arbetat i flera år som sjuksköterskor och har redan löner långt över ingångslönen som idag erbjuds på förlossningen.
7. Ingen ska behöva jobba delade helgturer, eftersom även barnmorskor har behov av ett socialt liv och återhämtning.
8. En fungerande sommarbemanning där vi kan ta ut vår semester i lugn och ro utan avbrott, uppskjutande, beordringar eller sms om att komma in på extrapass och dubbelpass för att lösa bemanningen.
9. Möjlighet till kombinationstjänst med 50 % på förlossningen och 50 % på barnmorskemottagningen och att ”caseload” övervägs som arbetsmodell, eftersom det finns god evidens för att det avsevärt förbättrar upplevelsen för våra födande och minskar risken för utbrändhet för barnmorskor.
10. BB bör prioriteras och bli en fungerande verksamhet om det ska finnas krav på rotation mellan förlossning och BB, eftersom ingen barnmorska vill tvingas medverka i den vård som nu bedrivs där.
11. En öppenhet och kultur där vi kan föra diskussion och framföra kritik utan att den tystas ner och utan repressalier, eftersom vi vill vara med och positivt påverka verksamheten och vara en del av den i många år framöver.
12. Att VGR ska jobba mot en differentierad förlossningsvård med mindre enhet där vi får lov att utöva vårt yrke och handlägga den normala förlossningen i en hemliknande miljö för att minska de medicinska interventionerna som i nuläget krävs för att ”löpande band-förlossningen” ska fungera.
Läs mer om förlossningsvården här:
För Kirunamammorna finns bara en väg till BB