Varför strejkar svenskarna så lite nuförtiden?
Rött har intervjuat Jesper Hamark, doktor i ekonomisk historia vid Göteborgs Universitet, om hans nyutkomna bok om strejker – ”Från satans svarta kvarnar till gigekonomin”.
Jesper Hamark, varför har du skrivit en bok om strejk och strejkens historia, och varför just nu?
-Makt på arbetsmarknaden är spännande. Och strejken är det förnämsta uttrycket för den motsättningen som finns mellan köpare och säljare på arbetsmarknaden.
-Varför den kom just nu är väl för att jag är så jävla långsam på att skriva, det tog tio år tror jag (skratt).
Strejkerna i Sverige har ju gått ner kraftigt sedan 1980. Var det en upprinnelse till bokprojektet?
– Nej, egentligen inte, utan jag läste och tog intryck av ett antal sociologer, framförallt Beverly Silver, en amerikansk sociolog som diskuterar facklig makt på nya intressanta sätt. När man pratar om facklig makt brukar man ofta fokusera på organisationsgrad: hur många som är medlemmar. Ibland blir det inte så mycket mer än det, men Beverly Silver visar att det finns många dimensioner av makt på arbetsmarknaden. Bland annat ägnar hon sig mycket åt det jag på svenska kallar förmågan att förstöra. Att lägga ner arbetet är den främsta makten facket har att förstöra. Utbytbarhet, och att inte vara utbytbar, är en annan form av makt. Arbetsköparen vill att de anställda ska kunna ersättas av någon annan, och facket vill motsatsen.
Menar du, och Beverly Silver då, att vi hänger upp oss för mycket på antal medlemmar och aktivister när det gäller facklig organisering?
-Jag vill inte alls säga att det inte skulle vara viktigt med så många medlemmar som möjligt, och dessutom viktigt av propagandaskäl att facket inte ska kunna målas upp som några som kommer utifrån och inte ha förankring på arbetsplatsen. Men – det finns andra faktorer som också är viktiga för att facket ska få makt och kunna få igenom sina krav.
Kommunal är ett stort fackförbund som har svårare att agera, eftersom det uppfattas som illojalt och till och med samhällsfarligt att använda strejkvapnet när man jobbar med människor. Det där är ju en speciell svårighet som oftast finns inom kvinnodominerade sektorer, jämfört med tex industri och transport?
– Så är det ju, och ur just strejkaspekten är det också ett dilemma att vård, skola, omsorg är skattefinansierade i Sverige, vilket jag i och för sig gillar. Strejkar man i välfärden så slår det inte mot privata vinster, tvärtom sparar den offentliga arbetsköparen pengar.
– Å andra sidan har tex undersköterskor fördelen att de flesta av oss gillar allmän välfärd, och de flesta av oss förstår att kvaliten på den allmänna välfärden hänger på vilka villkor de har som jobbar där.
Samtidigt har det knappast hjälpt särskilt mycket, för undersköterskorna har fortfarande väldigt dåliga villkor och löner.
– Ja, och där tror jag generellt att facken inte bara här utan i andra länder utnyttjar strejkvapnet för dåligt och för sällan. Och man skulle kunna bilda allianser med det omgivande samhället mer.
Ett aktuellt exempel på det är ju pendeltågsförarnas vilda strejk i Stockholm nyligen. Visserligen har de inte fått tillbaka tågvärdarna, vilket var strejkens krav, men de strejkande fick mycket stöd av allmänheten trots att strejken åsamkade pendelresenärerna besvär.
– Ja det var det intrycket jag fick också! De hade troligen kunnat fortsätta strejken ett tag till, men å andra sidan kanske det inte var realistiskt att kunna få tågvärdarna tillbaka med så kort varsel. Man kanske snarare får se den som en demonstrationsstrejk som påverkar opinionen och kanske att det på sikt kan hända något.
En av de strejker du valt att skriva om i boken är den på tändsticksfabriken Bryant&May i Londons East End 1888. Den leddes av fabriksarbeterskorna själva och främst i ledet gick den 14-åriga Mary Driscoll. Men den som först fick rollen som strejkledare, i omvärldens ögon, var istället den intellektuella Annie Besant, som skrev om strejken i pressen. Att radikala intellektuella ”influencers” ur borgarklassen approprierar, gör sig till företrädare för arbetarklassen utan att dela deras villkor och erfarenheter, medan arbetarklassen, i det här fallet tändsticksarbetarna, bestjäls på agens, även om det inte är medvetet eller avsiktligt, är det något genomgående i historien skulle du säga?
– Ja, så ser det ju ofta ut, men vad som hände på Bryant&May var beyond allt. Kvinnor, och i många fall barn arbetade där under hemska förhållanden. Det är härifrån uttrycket i boktiteln kommer ”Satans svarta kvarnar” . Att de arbeterskorna liksom av egen kraft skulle åstadkomma något ansågs orimligt.
– Därför var det banbrytande att Friedrich Engels erkände Mary Driscolls aktiva roll i processen, och skrev att hon var den som ”satte lavinen i rörelse” , och hur viktigt det är att arbetarna inte bara ses som några det är synd om, eller ser på sig själva som några det bara är synd om, utan att man faktiskt tillsammans med andra har kraft och kan resa sig mot orättvisor och förändra sina egna villkor.
En strejk kan också leda till något som är mycket, mycket större än vad det började med, menar Jesper Hamark och tar konflikten på General Motors fabriker i Flint, USA, 1936-37, som nästa exempel. En relativt liten grupp arbetare lyckades där lura bort vakterna och ockupera en del av fabriken vilket genast fick de andra arbetarna med sig. Arbetarna ockuperade sen fabriken i en månad och försvarade den mot flera väpnade angrepp. Det uppstod solidaritetsaktioner både i staden Flint och i andra fabriker och stora delar av arbetsmarknaden i USA var i gungning. Till slut fick arbetarna GM att skriva avtal som till och med ökade lönerna mer än produktiviteten, vilket är unikt.
-Sånt kan hända och därför är den här deppigheten och känslan av att inget händer ibland överdriven, det kan också gå fort när det händer!
Ett historiskt mönster framträder i din bok också när det gäller strejker – först strejk, därefter organisering, därefter framtvingade eftergifter. Ett exempel är Transportstrejken i London 1888, där Transportfacket på grund av strejken växte från 800 till 60 000 medlemmar! Men det är inte det mönstret vi ser idag på svensk arbetsmarknad? Tvärtom säger ofta framträdande ledare i LO-förbunden att det enbart är själva strejkhotet som är det effektiva?
– För att ett strejkhot ska fungera så måste man ju ändå nån gång ha strejkat! Motståndaren måste ju tro att det kan hända nånting. Det går inte att separera strejkhotet från strejken. Jag tycker att det är ganska tydligt att strejken har ett egenvärde också. För att all form av gemensam kamp har ett egenvärde skulle jag säga.
– Det kan jag tycka är lite märkligt att man sällan vill erkänna det överhuvudtaget från LO-ledningens sida. Sen kan jag fatta att man helst inte vill ha strejker, det stör förhandlingsvägen, det kommer en massa jobbiga saker med en strejk och det är kostsamt. Men människor i gemensam kamp är oerhört stärkande!
– Jag måste samtidigt värja mig emot att jag skulle ha hittat ett tydligt historiskt mönster, där strejken alltid kommer före ökad organisering. Man kan ju absolut se det ibland, men det är inte alltid lätt att säga vilket som kommer först. Orsakssambandet är inte alltid lätt att reda ut, även om det nu kom nya studier från Storbritannien som visar att strejken kommer före organisering. Men det beror också på vilket samhälle man lever i. Däremot så tror jag att även om inte forskningen med bestämdhet kan säga vilket som kommer först generellt så bör ju en fackförening inte chansa! En fackförening bör utgå från att sambandet finns och att strejk absolut har ett viktigt värde!
Och här kommer vi då in på Sverige som ett icke-strejkande land, där facken bara ligger lågt, entusiasmen sjunker, medlemstillströmningen avtar, och där facken ska acceptera reallönesänkningar utan knot, ”ta ansvar”, medan det strejkas betydligt mer i Tyskland, Storbritannien, Frankrike inte minst, och även i våra nordiska grannländer. Vad beror detta på? Varför strejkar svenskar så lite nuförtiden? Det var ju mycket vilda strejker hela 70-talet, vad hände?
Är det löntagarfondstriden och näringslivselitens mobilisering mot fonderna? Fram till dess fanns ju ändå ett visionärt drag i den breda vänstern, som fick en hård knäck. Högern blåste upp sig på ett nytt sätt, vi fick Reagan och Thatcher, och en högerregering i Sverige -76.
– Ja det stämmer. Den löntagarfondstriden har ju betydelse såklart, men när det gäller strejkernas nedgång tror jag att man inte ska överdriva dess betydelse, utan strejkerna fortsatte trots allt en bit in på 80-talet. Det handlar också om massarbetslösheten i början av 90-talet och om socialdemokraternas omsvängning att inte längre stå upp för full sysselsättning. Så det finns en direkt materiell förklaring!
– Sen kom ju det här med industrins märke, 1997, i de fackliga förhandlingarna, att alla skulle följa märket för att undvika lokal löneglidning.
Apropå maktbalansen. Skulle du säga att arbetsköparna har vunnit mycket i makthänseende sedan 70-talet? Nu tänker jag också på teknikutvecklingen.
– Det stora som hänt som gett arbetsköparna ökad makt är ju rörligheten. Det är mycket lättare att flytta verksamhet idag och hota med att flytta. Industriproduktion såklart, det är ju den vi främst tänker på, och där har ju också facken inom industrin tappat jättemycket!
Handlar det om utbytbarheten? Av robotar och av människor i låglöneländer eller områden, som går med på att göra samma jobb för lägre ersättning?
– Ja, men det är mångfacetterat. Robotar ersätter inte enkelt människor. Arbetskraft från andra länder kan inte heller alltid snabbt ersätta den inhemska. Det där med utbytbarhet förändras över tid och växlar hela tiden, men nu ser vi ju att det inte bara är industrin som flyttar produktion utan även tjänsteföretag, som betaltjänster, callcenter och IT. Särskilt om det är engelsktalande länder i tredje världen.
– Det här ställer ju facken inför enorma problem, det är självklart, men samtidigt tänker jag att det verkligen också är ett problem att vänstern i bred mening är så jävla deppig. Det är närmast total nederlagsstämning och en uppgivenhet som att det inte går att göra nånting.
Samtidigt skapas allt större arbetsplatser igen, som lager, hamnar , techindustrin, och nu vill tex Google, Facebook, Amazon och Spotify också ha fackföreningar. De anställda där är otroligt missnöjda, inte i första hand med lönerna alltid, men med kraven att ständigt vara tillgängliga, ha dåliga arbetstider, svårt att planera livet, stress..Kan dessa nya stora arbetsplatser också bli ett vapen i händerna på arbetarna?
-Ja, framväxten av de här stora lagerhubbarna diskuteras i boken. Dels är det enormt många som arbetar på samma arbetsplats, som i industrialismens början och ännu mer på 1900-talet när man integrerade produktionen, det blev väldigt sårbart allting. Nu är produktionen också mer sårbar, för nu är det de här enorma volymerna, men också att det ska gå så jävla fort, det så kallade ”just in time”.. Det är en enorm möjlighet, kapitalet har egentligen aldrig varit så sårbart! Och det borde vi prata mer om i vänstern! Inte bara om det deppiga!
– Dessutom när vi pratar om globaliseringen; det är bara delar av ekonomin som är rörlig, det mesta är fortfarande orörligt, inte bara vård, skola, omsorg utan även tex transport. Du kan inte flytta vägar, järnvägar, restauranger, hus, om det nu bor några människor i Stockholm måste hotellen ligga i Stockholm!
Du citerar LO-utredaren Örjan Nyström i slutet av din bok, när han säger ” Det krävs en vitalisering av hotbilden mot kapitalet”. Så hur gör vi det idag?
– Anställda och fack har en mycket bättre styrkeposition än man många gånger verkar tro. Det är dags att både vänstern och facket diskuterar sina styrkor. Vad går att utnyttja här? Och det kanske är dags för strejk!
”Från Satans svarta kvarnar till gigekonomin” av Jesper Hamark ges ut av Verbal förlag.