Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ordförande.
Det är snart maj och valet den 9 september närmar sig. Det politiska kaos som följde förra riksdagsvalet riskerar att upprepas till hösten.
Den senaste mandatperiodens politiska samtal har i mycket dominerats av flyktingkrisen, migration och gängskjutningar, klassiska höger–vänster-frågor varit svårare att få genomslag för. Men Jonas Sjöstedt säger att han känner medvind för vänsterpolitik när han möter människor runtom i landet.
– Det kommer mycket folk, vi kommer att slå medlemsrekord i år och vi ligger även, som enda rödgröna parti, rätt stabilt ett snäpp över valresultatet, säger han.
Hans schema är späckat, men vänsterledaren ger som vanligt ett samlat intryck, seriös och genomtänkt. Samma dag som vi ses har regeringen tillsammans med Vänsterpartiet höjt barn- och studiebidragen för första gången på tolv år. Nyheten, som påverkar 1,3 miljoner barnfamiljers ekonomi, har närapå dränkts av den pågående debatten om en moské i Växjö ska få ha böneutrop
på fredagar. Återigen har en klassiskt ideologisk fråga fått stå tillbaka för kultur- och identitetspolitik.
– Vår uppgift i den här tiden är att insistera på att den typen av frågor är de viktiga, inte att ängsligt anpassa oss till högern och rasisterna, säger Jonas Sjöstedt om debattklimatet.
– Vi diskuterar hur ojämlikheten bryter upp det här landet och ger människor olika liv.
Övertygad demokratisk socialist
Vänsterledaren pratar allra helst om klassamhället. Men den egna bakgrunden är inte i arbetarklassen, utan i en akademisk övre medelklassfamilj i Vänersborg. Pappan var civilingenjör inom vattenkraft och mamman läkare inom psykiatrin. Ingen av föräldrarna var partipolitiskt intresserade, men engagerade i miljö- och sociala frågor. Trots det blev Jonas Sjöstedt tidigt en övertygad demokratisk socialist, som han beskriver det, och förklarar att han alltid haft ”en jävla respekt” för svensk arbetarklass.
– Det fanns en väldig insikt i att människor har väldigt olika förutsättningar i livet, säger han om uppväxten.
En person som tidigt formade hans politiska medvetande var hans moster som träffade en italiensk man vid ett besök på Liseberg en sommar. De flyttade till norra Italien Sjöstedt och hälsade på under 1970-talet. Det var ett samhälle styrt av vänstern, med kooperativa företag och banker, barnomsorg och kollektivtrafik.
– Samhället verkligen blomstrade, det gjorde starkt intryck på mig, berättar han.
På Vänsterpartiets kongress i februari i år antogs valplattformen för valet 2018: ”Ett Sverige för alla, inte bara för de rikaste”. Jonas Sjöstedt erkänner villigt att de har inspirerats av brittiska Labours slogan “For the many, not the few”, som Jeremy Corbyn gjorde ett succéval med förra året.
– Det är klart vi har! Vi tyckte att Jeremy Corbyn gjorde en fantastisk valrörelse. Labour lyfte nästan tio procent och fick bort Tories majoritet, och de fick det med ett väldigt hoppfullt och starkt budskap om jämlikhet. Förutom Corbyn nämner han Bernie Sanders, franske Jean-Luc Mélenchon och spanska Podemos för att illustrera den starka vänstervåg som vuxit parallellt med högerpopulismen världen över.
– De visar att ett radikalt och genomförbart vänsterprogram för stor förändring inte bara är möjligt att genomföra, utan också går att få stora valframgångar med.
Han säger att Vänsterpartiet väldigt medvetet bidragit till att den rödgröna regeringen har kunnat genomföra konkreta jämlikhetsreformer: Gratis glasögon för barn under 18 år, gratis sjukvård i primärvården för äldre över 85 år och stöd till ensamstående föräldrar är några exempel.
Men trots en rödgrön regering minskar inte inkomstskillnaderna i Sverige. Varför har ni misslyckats?
– Orsaken till att klassklyftorna inte minskar i Sverige är att man har tagit bort nästan alla skatter på förmögenheter och kapital. De rika drar ifrån genom att tjäna pengar på att ha pengar. Idag kan en miljardär betala en mindre andel av sina inkomster i skatt än någon som sitter i kassan på ICA, säger han.
– Vår nästa stora uppgift blir att få med Socialdemokraterna på ett nytt skattesystem, där de rika får bidra mer. Där har vi en stor konflikt med Socialdemokraterna, de vill helt enkelt inte. Därför behöver vi växa och bli starkare i valet, fortsätter Jonas Sjöstedt.
Idag utgörs arbetarklassen och de allra fattigaste i samhället till stora delar av nyanlända och personer med utländsk bakgrund. Vad krävs för att de ska integreras snabbare?
– Idag finns det rätt gott om jobb, men det är en utbildningsfråga. En ganska stor del av arbetarklassen har rötter i andra länder och jag tycker det är viktigt att poängtera att vi har samma klassintresse. Det är precis det här som rasisterna försöker förneka; att busschauffören med rötter i Mellanöstern har samma intressen som busschauffören med rötter i Säffle. Om vi håller ihop kommer bägges villkor att förbättras.
Efter valet 2014 stängde Stefan Löfven snabbt dörren till Vänsterpartiet och ett regeringssamarbete. Utifrån var det lätt att få intryck av att Jonas Sjöstedt blev djupt besviken. Så var det också, erkänner han.
– Ja, vårt mål är att påverka så mycket som möjligt och då ska man sitta i regering. Vi är med och styr i Stockholm och Göteborg, våra reformer är de finaste och populäraste i statsbudgeten. Vi är beredda att ta på oss större uppgifter för framtiden.
Han säger sig inte vara avskräckt av Miljöpartiets resa i regeringsställning.
– Jag tror det visar hur svårt det är, men också att S känt
att MP kommer stanna även om man säljer kolgruvor. Jag tror också att det hade varit lättare för Miljöpartiet om Vänsterpartiet hade suttit med i regeringen. De gjorde ett misstag när de hjälpte till att trycka ut oss.
Att vara partiledare tar upp det mesta av den vakna tiden. Den fritiden han har ägnar han åt familjen – frun Ann och de tioåriga tvillingarna, samt en vuxen dotter. Det är nästan tjugo år mellan barnen och Jonas Sjöstedt har varit föräldraledig länge med allihopa.
– Jag är övertygad om att jag har nytta av det för vår relation hela livet. Det är också så jag vill leva mitt privatliv. Också städning och hushållsarbete försöker de dela rättvist på där hemma, säger han.
– Vi städar tillsammans hela familjen varje lördag förmiddag. Vi turas om att handla, jag tar mest hand om tvätten och Ann tar större ansvar under valrörelsen. Jag tycker det är bra att mina barn växer upp i ett hem där det är naturligt att hjälpas åt.
Sorg över klimatförändringarna
Idag är de yngsta barnen tio år och jag frågar vad han som förälder är mest oroad för i deras framtid: klimatet eller samhällsklimatet. Han svarar utan att tveka:
– På lång sikt är det klimathotet. Det finns en stor sorg i att mycket i den här vackra världen kommer att förstöras på grund av klimatförändringarna. Men på kort sikt hoppas jag att mina barn ska växa upp i ett samhälle där man faktiskt möter´varandra. Det vore ett sånt nederlag om vi hamnar i att de privilegierade ska skydda sig mot de andra. Ett sådant samhälle lockar fram så mycket rädsla, kriminalitet och dåliga sidor. Jag kan ju se hur mycket av det som finns i Sverige idag, rasismen och hatet som frodas på många sätt.
Jonas Sjöstedt har som enda sittande partiledare skrivit skönlitterärt, han har också en egen podd där han bjuder på hembakt och diskuterar politik med olika gäster och en talkshow på Södermalm i Stockholm, där han möter kulturpersonligheter. Han beskriver sitt kulturintresse som stort, även om han idag inte hinner läsa så många romaner som han skulle önska.
– Det behövs en korsväg mellan kultur och politik, därför tycker jag det är så kul att ha samtal med människor som sysslar med litteratur, konst, samhällsdebatt och musik. De har ofta mycket att säga om vår tid och samhällsklimatet. I framtiden hoppas jag kunna ta upp det litterära skrivandet igen, avslutar han.
Text: Jonna Sima
Foto: Johan Gunséus