Skogen och alla trä’n

Klimatsmart skogsbruk, hur görs det? Naturskog, hyggesfritt, bioekonomi – begreppen är många. Cecilia och Leif Öster driver naturturism på sin skogsfastighet, det ger dem större vinst än virket i sig.

Cecilia och Leif Östers Dalagård är belägen i Västanfors utanför Avesta. Det går att hyra in sig där och på hemsidan står att Dalagård är beläget i Åsgarns dalgång – ett kulturhistoriskt område där bergsbruket var centralt i 1000 år och vars timmerhuskultur intagit en särställning. Dalagården nås via en grusväg genom blandskog, där gallring pågår. En samling arkitektritade timmerhus står på en skogsäng mellan två sjöar. Ovanför Storstugan finns en naturskog*.

– Det är en ren slump att naturskogen står kvar. 1966 skulle den ha avverkats, men så såldes den till en ägare som tyckte att det var en fantastiskt vacker plats. Han gick och funderade om han skulle avverka eller ej. 1989 köpte jag och Cecilia det och vi tänkte bara wow, vilken vacker skog. Det här är något att visa upp, en högproducerande skog, som det är en oerhörd brist på här i Dalarna, säger Leif Öster.

En naturskog består av alla storlekar på träd och några som fallit omkull. Här pratas det om bonitet* – ett mått på tillväxten i skogen i kubikmeter. I Cecilia och Leif Östers naturskog når grantopparna 32 meter, vilket är ovanligt högt berättar Leif Öster. På ett skifte bredvid naturskogen har paret testat ett hyggesfritt skogsbruk*.

– Vi valde att ta bort alla grova granar. Vi har inte markberett, inte planterat. Nästa generation är de små självsådda granarna som kommer upp. Ortsbefolkningen älskar det här, all bär och svamp finns kvar. Vi lägger kvistar och grantoppar som skydd för marken där maskinerna kör fram. Ur klimatsynpunkt tror jag det är minst lika bra som kalhyggesbruk, säger Leif Öster.

Att äga skog är viktigast

Det kommer en årlig rapport kallad Skogsbarometern om läget i familjeskogsbruket, beställd av Swedbank, Sparbankerna och LRF Konsult. Den visade 2019 att mjuka värden, som att äga skog, rekreation och jakt, är viktigast för sex av tio när skogsägarna får svara på vad som betyder mest i deras skogsägande. Endast sju procent av de privata skogsägarna ser ekonomisk avkastning som huvudskälet.

Branschorganisationen Skogsindustrierna anger att 70 000 är direkt anställda inom skogsnäringen. En relativt låg siffra jämfört med de 390 000 sysselsatta som fanns inom skogsindustrin år 1940 enligt standardverket Den svenska skogen. Vid varje rationalisering och nedläggning har behovet av arbetskraft minskat. Det är få arbetstillfällen i glesbygd och inlandskommunerna har drabbats hårdast. De mindre sågverken läggs ner och arbetslagen vid avverkning kommer bortifrån. Enligt Leif Öster är siffran på hur många jobb som skogsnäringen genererar ännu lägre, runt 55 000 årsarbeten.

– En skogsdirektör sa till mig att problemet är att när de träffar aktieägare och analytiker vill de framstå som oerhört rationella och har tagit bort så många arbetstillfällen som möjligt när de bygger ut sina fabriker. Det blir färre och färre anställda. När de däremot träffar politiker vill de framstå som att de skapar många jobb.

– Det finns massor av siffror. Oftast räknas alla som varit inne i ett bolag som sysselsatta oavsett om de varit sjukskrivna, långlediga eller bara jobbat deltid. Den relevanta siffran är 55 000, säger Leif Öster.

Inte tillräcklig forskning

Leif Öster har vigt större delen av sitt liv till skogsfrågor. Han är aktiv på Twitter och uppmanar folk att tänka själva och tycker att dagens skogsbruk måste granskas. Forskningen som finns idag är inte tillräcklig.

– All utbildning, all forskning har skett på kalhyggesbruk. Därför kan jag inte säga att det här är rätt. Men en bra regel som jag hörde från en av SCA:s direktörer är ”fult är ofta fel.”

Ur klimatsynpunkt är det bra att lagra trä i trämöbler och timmerhus – det lagrar koldioxid. Men enligt branschorganisationen Skogsindustrierna går bara 18 procent av virket som avverkas till längre lagring. Övriga 82 procent går till kortlivade konsumtionsprodukter, så som reklamblad och engångsmuggar, som eldas upp direkt.

– Det viktigaste vi kan göra för klimatet är att minska fossil användning och onödig konsumtion. Att ersätta plastbackar med kartong är bra, men kortlivade engångsprodukter bör skippas. Det skulle göra en väldigt stor klimatnytta. Använd det hellre till biobränsle för flygplan än att elda upp det, menar Leif Öster.

Någon som vill se drastiska förändringar genast är Stig-Olof Holm. Han är skogsägare och lektor i ekologi vid Umeå universitet.

– För att rädda klimatet behöver vi minska avverkningen och stoppa kalavverkningen. Det behövs snabba ryck. För att klara 1,5-gradersmålet måste utsläppen halveras på tio år. Då kan vi inte fortsätta avverka skog och släppa ut dess kol i atmosfären. Den avverkade skogen växer tillbaka och återtar kolet först om 50-100 år, och då är det försent. Skogssektorns utsläpp är enorma, säger han.

Enligt EU:s direktiv räknas biobaserad förbränning som klimatneutral, men trots det är de direkta koldioxidutsläppen från skogsavverkningen uppe i 82 miljoner ton koldioxid per år enligt Stig-Olof Holms beräkningar.

I nuläget är Stig-Olof Holm involverad i ett europeiskt forskningsprojekt som jämför blandskogar och trädmonokulturer* – plantering med exempelvis bara tall eller bara gran. I en blandskog av gran och tall växer tallarna snabbare än när tallarna stjäl ljus och plats från varandra i en monokultur. Därigenom kan blandskog snabbare ge talltimmer, som ger fler klimatvänliga produkter. Blandskog är även bättre rustad mot klimatrelaterade skador såsom barkborrar, bränder och stormfällning. På så sätt blir framtida skogar friskare.

– Jag vill ha in en blandskogsparagraf i skogslagstiftningen som hejdar den nuvarande ersättningen av skog med trädmonokulturer. Det är jätteviktigt! Den skulle då ta hänsyn till vilken mark som passar olika trädslagsblandningar. På några ställen, till exempel på sandhedarna, kan dock i stort sett endast tall föryngras*, säger Stig-Olof Holm.

Skogsbolagen behöver gå med vinst, det kräver aktieägarna. Skogsindustrins primära mål är att få in mycket virke till ett billigt pris. Nu förespråkas bioekonomi, ett begrepp för ett klimatsmartare skogsbruk. Bioekonomi innebär att förnybara råvaror används som ersättning för fossila bränslen och material.

Anpassning och gallring

Birger Lahti, näringspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, med en bakgrund som skogsarbetare i 30 år, äger tillsammans med frun 130 hektar skog i Kaarnevaara i Pajala kommun. Han förespråkar vikten av att sköta om skogen med den metod som passar boniteten på just den marken bäst.

– Där trakthyggesbruk lämpar sig bäst är hyggesbränning* en av det bästa metoderna, säger Birger Lahti.

Trakthyggesbruk innebär att det planteras en ny generation träd samtidigt, och skogsskötseln följer ett cykliskt förlopp. Det är den vanligaste metoden att bruka skog i Sverige i dagsläget.

Birger Lahti förespråkar också plantering med förädlade plantor av samma sort, noga utvalda för att vara anpassade för de specifika skogsmarkerna, och gallra skogen med jämna mellanrum. På så sätt kommer andra sorter som gran och lövträd in i den gallrade tallskogen av sig själv.

– Vi måste ha en hållbarhet i skogen. Jag är emot avverkning av träd i sin bästa ålder. Skogsbruket behöver planeras långsiktigt. Vi behöver timmer som ersätter betong och stål i husbyggen. Är trädet i sin bästa tillväxtålder ska man inte avverka.

En långsiktig plan

Birger Lahti är tveksam till lagstiftningar och naturskyddade områden. Dialog, eget ansvar och framförhållning tror han fungerar bättre:

– Kvartalsrapporterna hos skogsbolagen ställer till det. När de ser att de behöver få in mer pengar avverkar de även om det kanske inte är det bästa för skogen. En långsiktig plan och dialog med människorna som bor vid skogsområdena vore bra, säger han.

Birger Lahti fruktar att skogsägare känner sig hotade att få sin skog naturskyddad om de låter den stå för länge. Samtidigt är det skog som får växa länge som ger mest timmer, och den fungerar då även som en kolsänka när träden bundit upp koldioxid.

Även Leif Öster vill att det ska föras en bättre dialog mellan skogsägarna och de som bor i glesbygden.

– Det borde vara en annan planläggning så lokalbefolkningen får veta vad som är på gång. Nu är det sex veckor från att skogsägaren lämnar in en anmälan om avverkning tills att det är klart att avverka. Lokalbefolkningen blir besvikna om promenadskogar blir till kalhyggen, säger han.

Mer än bara gran och tall

Vid Dalagård har Cecilia Öster utöver en vacker trädgård skapat ett arboretum – en plantering med olika trädslag som är typiska för Sverige. Biologisk mångfald är viktig för henne.

– Oftast är det tall, gran och björk som vi svenskar känner till. Men det finns så många olika sorters träd! Träd som till exempel används till möbler. Det borde finnas fler sorter i skogsbruket.

Hon pekar på ett av träden i arboretumet.

– Här har vi ett hasselnötsträd, det ska visst inte gå att odla norr om Dalälven, säger hon.

På Dalagård finns beviset att hasselnötsträd kan växa även på kallare breddgrader med rätt förutsättningar.