Nadja Awad, lärare och antirasistisk aktivist från Örebro län, kryssades in i riksdagen med över 800 personkryss!
– Jag tror att det har mycket med mitt ideella engagemang att göra, utan alla timmar i folkrörelserna skulle jag inte suttit här, säger Nadja Awad.
Vänsterpartiet har många riksdagsledamöter som är starkt engagerade även i det utomparlamentariska arbetet, och Nadja Awad är definitivt en av dem. Vid sidan av arbetet som lärare har hon tidigt varit verksam ideellt, och det började med antirasismen. När hon var 21 startade hon tillsammans med en vän, en studiecirkel som hette ”Motmakten”.
— Man kan väl säga att antirasismen är min hjärtefråga, och det var antirasistisk studiecirkel eftersom det var många av oss som utsattes för rasism.
De hade bokcirklar, ordnade föreläsningar, demonstrationer och konstutställning i Örebro. Sen blev ”Motmakten” utmålade som ”radikala” i media, bland annat i ett program i Sveriges Radio.
— Ingen av oss själva hade kallat oss för ”radikala”, det säger något om hur människor som kämpar för mänskliga rättigheter och jämlikhet ofta utmålas, säger Nadja Awad.
— Jag tycker egentligen inte att det vi gjorde och sa är radikalt, men med tanke på statusen på vårt samhälle nu så kanske det är det, och det formade mitt sätt att se att se på mitt samhällsengagemang och vad jag kan komma i kontakt med i framtiden.
Efter föreningen ”Motmakten” blev Nadja involverad i Ship to Gaza och därefter i Örebros rättighetscenter, där hon var ordförande. Under hela perioden försörjde hon sig som lärare. Egentligen hade hon tänkt bli ekonom, och pluggade ekonomi.
— Men jag insåg snart att den typen av kontorsarbete är ingenting för mig, så då började jag vikariera i olika skolor. Egentligen skulle jag vara på gymnasium och högstadium, men har var mest verksam på mellanstadiet, berättar Nadja.
Det låter som utbildningsutskottet egentligen skulle passat henne bra, men nu blir hon, förutom ersättare i miljö-och jordbruksutskottet, arbetande ersättare i civilutskottet. Det har med hennes erfarenhet av bostadsfrågorna att göra, för före Vänsterpartiet var Nadja Awad även ideellt engagerad i Hyresgästföreningen i flera år.
— Hyresgästföreningen är ju en folkrörelse, och jag har känt samhörighet där ända sedan jag själv var barn. Alla känner ju till det lilla HGF-huset, och varje dag när jag själv växte upp i Kumla och gick till skolan så var det aktiviteter i kvarterslokalen, för äldre med sykurser eller för unga med läxhjälp, och vi hade en magnet för Hyresgästföreningen på kylskåpet hemma, liksom så många andra, berättar Nadja.
Frågan om marknadshyror var ju en av de absolut viktigaste för Vänsterpartiet under den förra mandatperioden, och Nadja Awad vill gärna arbeta vidare med bostadsfrågorna.
— I frågan om marknadshyror så tycker jag att det parlamentariska och det utomparlamentariska har kompletterat varandra väldigt väl. Och det är i den andan jag vill fortsätta verka som politiker.
Egentligen skulle Nadja Awad ha suttit i kommunfullmäktige men kryssades in i riksdagen med personkryss och passerade då valberedningens förslag Johan Stolpen.
— Jag tror att det har att göra med just att jag också jobbat ideellt, utanför det parlamentariska. Människor röstar inte alltid på politiken utan på företrädarna de känner igen. Genom att ha förtroende bland folket kan man kombinera politik med aktivism.
Nadja har sin farfar Ibrahim Awad att brås på, säger familjen. Som fackligt engagerad i tidiga 1900-talets Egypten, kämpade han för att 20 000 arbetare fick försäkring. Själv blev han bestraffad genom att vara den ende som inte fick någon försäkring.
— Jag fick aldrig äran att träffa honom, bara se honom på bild, men han var envis och osjälvisk trots att de var fattiga och det är klart att han är en stor förebild för mig, säger Nadja Awad.
Många oroar sig nu över att det gick förhållandevis dåligt för Vänsterpartiet bland förstagångsväljare och i skolvalet, det strider emot en vanlig uppfattning att unga människor ska ha hjärtat till vänster. Hur ska vi bli bättre på att nå unga?
— Det handlar väldigt mycket om hur vi arbetar när det inte är val, tror jag. Och det ska ske så naturligt som möjligt.
— När jag till exempel var ute i Tybble, ett studentområde i Örebro, där kommunen hade sålt ut bostäderna till privata aktörer vilket starkt drabbade studenters plånböcker och bostadsmiljö, då fanns förutsättningen att fånga upp frågorna och utveckla ett politiskt intresse.
— Så det gäller att vi verkligen lyssnar till ungas behov och formar politiken efter det, då kommer vi också att få deras engagemang