Rött möter Vänsterpartiets nya riksdagsledamöter: Andrea Andersson-Tay

Dagen innan vi ses har Andrea Andersson-Tay varit på kammarkansliet för att korrigera instruktionen till talmannen. Nej, det ska inte vara Tay som på engelska, utan namnet är kinesiskt och uttalas Taj. Andreas morfars far kom från Kina. När han kom till Sverige på 40-talet blev han en av Sveriges första kinesiska kockar och jobbade på Berns asiatiska.

Andrea Andersson Tay skrattar lite åt de lätt absurda, administrativa turerna med efternamnet och berättar att hon gärna för matlagningstraditionen vidare på hemmaplan.

— Ja, jag är ganska bra på matlagning, även kinesisk. Det var ju också mer utmanande på den tiden när man verkligen fick leta efter ingredienserna.

— Min mormor har en översatt kinesisk kokbok och där föreslår de till exempel att man kan ta Port Salut om man inte fick tag i tofu!

Andrea Andersson-Tay är en av de nya riksdagsledamöter som understryker vikten av att den parlamentariska grenen i vänstern blir bättre på att samarbeta med de utomparlamentariska rörelserna. Hon var ordförande för

Svenska delen av den globala organisationen Jordens Vänner som har fokus både på miljö- och rättvisefrågor.

— Jordens Vänner brukar säga att de är både en miljö- och en solidaritetsorganisation. Det handlar mycket om att visa hur människor drabbas olika av miljökrisen, både globalt och lokalt.

På Jordens Vänners hemsida hittar man för närvarande en tävling om ett antipris; ett greenwashingpris. Det är alltså ett pris till ett företag eller organisation som målar upp en bild av att de driver en hållbar verksamhet, som inte stämmer med verkligheten. Förra året vann de svenska AP-fonderna för sina låtsade miljövänliga investeringar, och i år står striden mellan Beowulf Mining som påstår att deras planerade gruvdrift i Gallok/Kallak skulle gynna miljön, medan den i själva verket innebär exploatering av samernas mark och ökade koldioxidutsläpp. Och Svenska skogen, som, skriver Jordens Vänner, försökt lura allmänheten att den svenska kalhyggesmetoden inte skadar den biologiska mångfalden. Den tredje kandidaten är Svenska staten som sätter på tok för oambitiösa klimatmål och kontinuerligt driver politik som leder till att inte ens de otillräckliga miljö- och klimatmålen kan nås.

Inte förvånande är många i miljörörelsen är glada att just Andrea Andersson-Tay tagit plats för Vänsterpartiet i riksdagen, och ska bilda team med Kajsa Fredholm, som arbetande ersättare i Miljö-och jordbruksutskottet.

Leo Rudberg, tidigare ordförande för Fältbiologerna, berömde t.ex. nyss din genomskådande systemkritiska blick och dina kunskaper. Hur stor nytta kommer du att ha av den blicken och de erfarenheterna i ditt nya uppdrag?

— Väldigt stor nytta hoppas jag. Att ha en genomskådande blick kommer ju också av att ha kunskap om sakfrågorna, säger Andrea Andersson-Tay.

Miljö- och klimatområdet har varit stundtals inflammerat internt. Det finns de som tycker att det har varit för lite tillväxtkritik och konsumtionskritik. Hur ska du hantera förväntningarna från dina vänner i miljörörelsen?

— Det är klart att jag känner stora förväntningar och en viss press, men de flesta jag talat med ser främst till möjligheterna.

Andrea och Kajsa Fredholm, som är ordinarie i utskottet, har olika bakgrund, Kajsa är från Dalarna med erfarenhet från tung industri och omställningsarbete, och Andrea alltså från Stockholm och miljörörelsen.

— Vi kompletterar verkligen varandra och har redan kommit igång med samarbetet i utskottet, betonar Andrea.

Hur ser du på förslaget om offentliga investeringar på 700 miljarder?

— Jag tycker att det Vänsterpartiet gjort kring de här investeringarna i långtidsbudgeten och klimatinvesteringarna är bra och den här uppfattningen från en del håll utifrån att Vänsterpartiet inte skulle prioritera klimat, den stämmer helt enkelt inte. Tvärtom värderas klimatfrågorna högre än tidigare. Frågorna är mer integrerade i helheten. Förhoppningsvis kan jag bidra till en bättre dialog med miljörörelsen.

Hur viktig är dialogen mellan det Vänsterpartiet gör parlamentariskt och samarbetet med folkrörelserna?

— Oerhört viktig! Frågan om marknadshyrorna är ett så bra exempel på det. Vi hade helt enkelt aldrig lyckats om inte till exempel Hyresgästföreningen hade drivit opinion samtidigt. Om det inte hade funnits ett tryck. Jag tycker vi måste tänka och jobba mycket mer så med miljöfrågorna också. Det måste vara ett samspel med rörelser utanför.

Andrea nämner ett annat intressant exempel som hon tycker visar hur ett starkt rörelsearbete kan bidra till parlamentarisk framgång.

— Den president i USA som infört mest progressiv miljölagstiftning var Richard Nixon! Han var ju egentligen fruktansvärt konservativ men anledningen till att det ändå skedde var att det fanns ett väldigt starkt tryck i miljöfrågorna under hans tid som president!

På vilket sätt kan Vänsterpartiet och miljörörelsen då öka samarbetet?

— Miljörörelsen måste komma över sin rädsla för att ta partipolitisk ställning, , men det kan ske mer indirekt.

— Miljörörelsen måste mobilisera för ett politiskt alternativ och vi måste vara det alternativ som de vill mobilisera för. Så det är ett arbete som vi bägge måste göra.

— Vänsterpartiet ska ju vara rörelsernas röst i parlamentet. Det är komplext, för vi kan inte bara ta det miljörörelsen säger rakt av utan behöver göra en egen analys, men dialogen måste utökas!

Vad saknas mest i Vänsterpartiets klimatpolitik, som du vill ändra?

— Det gäller egentligen inte bara oss, utan alla partier, och det är att vi inte redovisar hur stora minskningar i ton koldioxidutsläpp våra satsningar egentligen skulle leda till, och det vill jag jättegärna bidra till.