Medan torkan ökar i världen fylls poolen, Lexusen tvättas och parker och gräsmattor lyser lika smaragdgröna som vanligt.
Ojämlikheten i världens storstäder berövar de fattigaste på tillgång till vatten, enligt en ny studie.
De senaste tjugo åren har över 80 storstadsområden runt om i världen drabbats av extrem brist på vatten – och torkan väntas slå till allt oftare. Hur påverkar och påverkas människor på olika platser i samhällshierarkin? Det har forskare vid bland annat Uppsala universitet tagit reda på i en studie som analyserar vattenförbrukningen hos olika klasser i samhället.
De tog Kapstaden, Sydafrikas näst största stad, som exempel och delade in invånarna i fem grupper – från de allra rikaste med stora muromgärdade villor, trädgårdar och pooler till de fattigaste som lever i slummen, i plåtskjul utan varken toaletter eller diskmaskin, i stadens förorter. Det visade sig att de rikaste tillsammans använde mer än hälften av de tillgängliga vattenresurserna, trots att de utgör mindre än 14 procent av de boende totalt, bland annat för att fylla sina pooler.
– Det beror på att de rika behöver vatten för sina bekvämligheter, så som swimmingpooler, för att vattna sina trädgårdar, tvätta sina bilar och så vidare. Utan att ta hänsyn till sådana skillnader kan man inte se vad som driver på en ohållbar konsumtion, säger Elisa Savelli, forskare vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, till TT.
Och de fattigaste? Trots att de utgör 62 procent av stadens befolkning utnyttjade de enbart 27 procent av vattnet, för att dricka det och till hygien, klädtvätt och andra basnödvändigheter.
Det kanske inte borde vara en överraskning att fördelningen ser ut som den gör, men ojämlikhetens storlek var ändå förvånande för forskarna.
– Det andra som slog mig var det faktum att socioekonomiska ojämlikheter kan driva på vattenkriser lika mycket, om inte mer än befolkningstillväxt eller klimatförändringar, säger Elisa Savelli, till TT
Att de rika tycker sig ha rätt att använda så pass mycket av gemensamma vattenresurser i torkans tid, kommer att få svåra konsekvenser för både samhället och miljön, menar hon. Enligt FN saknar närmare 1 miljard människor i världens storstadsområden tillräckligt med vatten och antalet kommer troligtvis vara mellan 1,7 miljarder och 2,4 miljarder inom de kommande decennierna. Efterfrågan på vatten antas öka med 80 procent till 2050.
Kapstaden är vald som typfall för studien för att platsen är utpräglat segregerad och socioekonomiskt ojämlik, och för att staden nyligen upplevt extrem torka som också ledde till en svår vattenkris. Enligt Elisa Savelli finns dock liknande problematik i 80 andra mycket ojämlika städer runt om i världen, städer som Miami, London, Tokyo, Melbourne, Kairo och Istanbul.
Det är tydligt i studien, som publiceras i Nature Sustainability, att de som drabbas av vattenbrist är de mest utsatta hushållen. Människor från rikare samhällsskikt fortsätter att överutnyttja resurserna, genom att till exempel borra egna brunnar för att till exempel fortsätta fylla sina pooler, vilket sänker grundvattennivån ännu mer.
Elisa Savelli och hennes forskargrupp efterfrågar politiska strategier i förebyggande syfte och menar att det knappast räcker att borra nya brunnar för att komma åt en vattenbrist som är ett flagrant avslöjande av de rikas överkonsumtion.