Polis, polis, kommunpolis!

Efter polisens omorganisation 2015 infördes en ny roll inom polisväsendet: Kommunpolisen, med uppdrag att arbeta strategiskt och brottsförebyggande.

Nere i garaget under polisstationen i Lycksele står bilarna på rad. En piketbuss, en vanlig polisbil och så en civilbil.
– Vi tar civilbilen. Den har inga blåljus och mina kollegor blir så sur om jag tar en med blåljus. De säger att jag mest sitter och dricker kaffe, skrattar Adam Nyström, som har jobbat som polis i åtta år.

Han är kommunpolis i polisområde södra Lappland. Och det blir en hel del kaffe. Hans uppgift är att samordna med de sex olika kommunerna runt om i distriktet, för att öka tryggheten.
– Jag vurmar väldigt mycket för samverkan. Om jag går hem efter jobbet och är helt slut efter att ha hållit i medborgardialoger tillsammans med kommunen hela dagen, då mår jag lite bättre, säger han medan han rattar upp mot gymnasieskolan Tannbergsskolan i Lycksele.

Här samlas ungdomar från hela länet för att studera. För många är det en allt för lång pendling att åka fram och tillbaka till hemkommunen varje dag och skolan har ett eget elevhem. I receptionen möter vi Niklas Karlsson. Han är ungdomssamordnare på kommunen och stationerad på skolan. Tillsammans med Adam Nyström är det han som lägger grunden för mycket av kommunens trygghetsskapande verksamhet. För tillfället ligger mycket fokus på unga tjejers upplevda otrygghet.
– Det finns en stor skillnad mellan killar och tjejer kring hur trygg man känner sig i offentliga miljöer. Detta såg vi dels i den drogvaneundersökning vi gör varje år och dels i MUCF:s ungdomsenkät. När jag lyfte de siffrorna i Lyckseles trygghetsråd, där socialtjänst och kuratorer ingår, bekräftades bilden, berättar Niklas Karlsson.

Hos polisen var läget något annorlunda. De kunde inte se tjejers otrygghet bland sina siffror.
– Det vanligaste brottet vi har i våra rapporter är cykelstölder. Men frågan är ju hur mycket vi ska prioritera cykelstölder. Det är ju trist att bli av med sin cykel, men vi måste också fråga oss om vi har några andra problem som kanske inte syns i statistiken, men som ändå är viktiga att arbeta med. Till exempel kunde vi inte se unga tjejers upplevda otrygghet i vår lägesbild, förklarar Adam Nyström.
– Statistik är svårt om man inte vet vad man ska leta efter. Det finns många kategorier och många brottskoder. Men när vi la ihop det med kommunen så visade det en annan bild.

Allt handlar om resurser

Och efter det började arbetet, som inte alltid är helt lätt i en kommun av Lyckseles storlek. Allt handlar om resurser. De sex kommunerna som ingår i polisområde Södra Lappland är några av de minsta i landet. Sammanlagt bor det drygt 33 000 personer på en yta lika stor som Holland. Med få invånare finns en liten skattebas, något både Adam Nyström och Niklas Karlsson menar påverkar hur de arbetar. Här finns inget utrymme för misslyckade satsningar.
– Vi sitter i en situation där man varken har arbetskraft eller monetära resurser att strössla med. Så det gäller att sätta in rätt åtgärder från början och då får det ta lite längre tid att ta reda på vad som faktiskt gör nytta. Det finns ju kritik mot allt detta mätande och undersökande, men jag tror att det är viktigt. Det är dyrt för en kommun att ha otrygga människor som mår dåligt och svårt att göra något om du inte vet om det, säger Niklas Karlsson.

Han pekar på vikten av att prata med människor och faktiskt se vad de behöver, istället för att göra antaganden.
– I en grannkommun gjorde de en trygghetsvandring och valde då att fokusera på unga tjejer. De tänkte att belysningar och gångstigar var viktigt för målgruppen, men när de gick vandringen kom det fram att det inte var mörkret som var problemet, utan att det inte rörde sig människor utomhus. Det fick mig att börja tänka på hur det ser ut i Lycksele en söndagskväll. Det är ju helt öde. Det gäller att inte fastna i konventionella modeller och lösningar när man arbetar med trygghet.

Adam Nyström håller med och menar att trygghetsskapande till syvende och sist handlar om kommunernas överlevnad.
– Det handlar i slutändan om att vända avfolkningen i de här kommunerna. Om du flyttat från kommunen ser du ingen anledning att flytta tillbaka om du känner att det inte finns några jobb och om det dessutom är otryggt. Kan man då få bort otryggheten kanske man kan få människor att flytta tillbaka. Det är en ganska stor tanke, men jag tror ändå det ligger något i det.
– Utmaningen är att vi är så små. Jag brukar säga att kan Åsele med 2 800 invånare klara detta, så kan alla klara det. Det går inte alltid att skylla på att man inte har resurser, utan det handlar om att använda de resurser man har på rätt sätt. Sen är vi lyckligt lottade att vi inte har gängskjutningar och tung kriminalitet, utan vi får jobba med trygghetsfrågor på ett annat plan
– Det är så klart stora strukturella problem som ligger till grund för till exempel unga tjejers utsatthet och vi som kommun kan inte göra allt, men vi måste se vad vi kan göra och hur vi kan arbeta tillsammans, avslutar Niklas Karlsson.

På parkeringen utanför skolan står rader av bilar och en hel del så kallade epatraktorer. Det är eleverna på fordonsprogrammet som i ett delmoment i utbildningen får bygga åken. Adam Nyström skakar på huvudet och skrattar till, säger att från polisens sida kanske inte epatraktorer är det mest eftertraktade. Sen pekar han upp mot skogsbrynet, där det går en motionsslinga utmed den lilla sjön Långtjärnen.
– Där kommer vi vara vissa kvällar nu under hösten, uppe i motionsspåret. Det är ett sätt att komma nära medborgarna och öka vår synlighet. Tanken är att vi ska snacka med folk på ett mer avslappnat sätt.

Vi hoppar in i civilbilen igen, åker tillbaka mot stationen, genom villakvarteren.

Liknande arbete i södra Stockholm

Det är fredag eftermiddag, men trots det lugnt i Globens shoppinggalleria. På våning sex i butikskomplexet sitter polisen för lokalpolisområde Globen. Vid hissarna möter jag upp Hampus Johannesson. Han arbetar på samma befattning som Adam Nyström, men i södra Stockholm. Här är det delvis andra frågor och utmaningar i fokus, men arbetet liknar i delar varandra.
– Det här med samverkan är ju ett modeord, men det är det jag gör, säger han när vi slår oss ned i ett av konferensrummen, som har vissa likheter med hur förhörsrum brukar se ut i kriminalserier på TV: ett anonymt rum med vita väggar, ett bord och några stolar.
– Det är ju inte så snyggt precis, inga tavlor och så, ursäktar sig
Hampus Johannesson.

Som kommunpolis arbetar han framför allt riktat mot Skarpnäck, ett område där stadsdel och polis har en lång tradition av att samverka och där man aktivt arbetar för att fånga upp ungdomar. För det blir mycket fokus på ungdomar.
– Jag har väldigt mycket att göra med stadsdelen och dess ledning, bland annat genom något som heter Skarpnäcklyftet. Det handlar om lokala trygghetsfrågor och om att skapa någon slags samsyn. I projektet ingår även områdesvärdar. Det är unga killar som finns ute främst kvällstid och har en trygghetsskapande uppgift genom att finnas där.
– Stadsdelen har en lång tradition av samverkan och jag tror att det är en jättestyrka. Den här typen av arbete kan man inte mäta förrän på längre sikt. Det vi gjorde för några år sedan kanske vi kan se resultat på nu.

Hampus Johannesson är noga med att påpeka att hans uppdrag rör hela samhället, men precis som i Lycksele blir det stort fokus på ungdomar. Han själv har jobbat som polis i fyra år, innan dess var han grundskolelärare. Så han är van vid målgruppen.
– Mitt uppdrag riktar sig mot hela befolkningen, men jag ser arbetet med ungdomar som en av de absolut viktigaste uppgifterna för det allmänna, och då särskilt för dem som inte har en fungerande hemmiljö.
– Den sociala utsattheten har en avgörande betydelse när man är ung. När man är äldre spelar det kanske inte lika stor roll hur mamma och pappa har det.

Och även om han trivs i sin nuvarande roll som kommunpolis, kan han ibland känna en frustration över polisuppdragets ganska snäva ramar.
– Polisen har inte de verktyg och ska inte ha det som socialtjänsten har. Men många gånger arbetar vi, såsom jag ser det, med polisiära och juridiska lösningar på sociala problem. Kriminalitet är ju sättet som många sociala problem yttrar sig på. Det är inte grundproblemet utan ett resultat av problemet.

Skjutningarna skapar otrygghet

Från poliskontoret i Globen ser vi Östberga, det område inom lokalpolisområdet som fått stå symbol för gängkriminalitet och skjutningar. I övrigt är stadsdelarna som ingår relativt förskonat från den typen av brott. Jag frågar honom ändå om polisen märker av att det är oroligt och många skjutningar på platser runt om i Stockholm.
– Vi märker av det genom att folk pratar om det. Mina kollegor i stadsdelen har mycket kontakt med befolkningen och skjutningar är ju sånt som påverkar människor. Framför allt påverkar det ju den upplevda tryggheten hos folk som bor precis där det har hänt.

När man pratar med människor handlar ju deras rädsla om att man själv eller sina barn ska utsättas
– Jag arbetar med lägesbilden och tryggheten i lokalpolisområdet. Men vår lägesbild här är inte isolerad, utan hänger samman med bilden i andra lokalpolisområden i hela Stockholm.

Vi kommer in på hur polisens arbetsmiljö påverkas av den typen av händelser.
– Generellt finns det en medvetenhet hos poliser i yttre tjänst att det finns mycket vapen och att man har en ökad förberedelse för sådant. Sen måste man se till statistiken att någon som inte är inblandad i till exempel en konflikt drabbas.

En annan sak Hampus Johannesson pratar mycket om är social kontroll. För vissa kanske det är ett negativt laddat ord, men hos Hampus Johannesson har det en annan betydelse. Det handlar om social gemenskap, om att grannar pratar med varandra och att det finns ett nätverk av vuxna, som känner varandra, kring unga.
– Det skapas ett mervärde i ett område där människor känner varandra, pratar med varandra, pratar med varandras barn och har varandras telefonnummer. En målsättning jag tycker att man som polis ska ha, även om det är en utopi, är en önskan om att någon dag lämna över stafettpinnen till lokalsamhället. Det handlar om att känna och ta ansvar för det egna området och ur det kommer det ofta mycket gott. I sådana områden tror jag att risken för att skapa nya brottsaktiva personer är betydligt mindre.

Vi kommer in på den sociala oro som spred sig i Stockholms förorter för snart fem år sedan, kopplat till just trygghetsarbete. Hur stadsdelen arbetade med det då och hur den arbetar idag.
– Jag vet att stadsdelen jobbade jätteaktivt under den perioden. De försökte få ut folk. Om man får välja någon sak så är det ju vuxna personer ute kvällstid och helst innan det händer något. Där kan man ju snacka om den sociala kontrollens betydelse. Vad händer om alla föräldrar ger sig ut när det är oroligt på stan och många ungdomar drar runt? Jag skulle säga att det har en avhållande effekt.

En nationell polisbrist

Tillbaka på polisstationen i Lycksele igen halkar vi in på ett hett ämne, nämligen bemanningen nattetid i distriktet. För polisområde södra Lappland har politiserats hårt på sistone. I september i år kom domen i Kammarrätten, som satte en okej-stämpel på att en polisbil räcker för att patrullera hela polisområdets yta under vissa delar av dygnet. Adam Nyström menar att den nationella polisbristen måste tas i beaktande, men också ställas i relation till tryggheten i området.
– Det har varit så mycket prat om otrygghet i södra Lappland men att det är så otryggt som det beskrivs är inte min uppfattning som kommunpolis när jag träffar medborgare. Om vi ska ha en bil till nattetid måste de poliserna tas någonstans ifrån. För vart ska alla poliser komma ifrån? Ska vi ta dem från förorterna, där det slängs handgranater
och skjuts med automatvapen, och flytta dem till Norrlands inland nattetid, där det är betydligt mindre jobb?
Är det realistiskt att tänka så?
– Vi har stora ytor, långa avstånd och en liten befolkning som bor på den här ytan, men vi har inga utsatta områden. Men det här är ju en jättesvår fråga, för det är även skattebetalare som ska ha rätt till polisen också och vi måste bli fler. Polisbristen blir väldigt påtaglig för våra medborgare när vi har så stora ytor att täcka. Men debatten handlar bara om hur otryggt det är och det tycker jag känns tråkigt. Det är inte min verklighet.

Adam Nyström tror att både den pågående debatten om otrygghet i södra Lappland, men också den allmänna känslan av att världen blir lite sämre, påverkar folks upplevda otrygghet.
– Jag tror att debatten påverkar folks uppfattning om hur otryggt det är. Folk tar in det de läser och att bara läsa att nu finns det en enda polisbil i södra Lappland skapar oro.
– Man läser om mord i tidningar, sen slår man ihop tidningen, ser ut över Umeälven och känner sig otrygg. Vi har inga gängskjutningar här, men man känner sig ändå otrygg. Brottsligheten går neråt, vi blir tryggare och tryggare, men man känner sig otrygg. Det är en paradox, och där har media ett ansvar. Det säljer bättre med en överfallsvåldtäkt utomhus än en hustrumisshandel inom familjen, fastän det senare är mer sannolikt.

Uppståndelse när valet närmar sig

Men att det bara finns en polisbil i polisområde södra Lappland på natten är ingen nyhet. Redan när SVT 2006 sände dokumentären Här är polisen var den ensamma polisbilen ett faktum. Adam Nyström menar att uppståndelsen delvis är en effekt av att valet närmar sig.
– Det är valår, såklart. Det är ingen politiker som har kämpat för södra Lapplands sak tidigare, utan det kommer ju nu. Men jag är glad att det uppmärksammas, vi behöver fler poliser.
– Jag har tidigare jobbat nattetid och då fick man tänka till när det hände något på natten. Det går inte att köra in i vad som helst då, utan man får hela tiden ha med sig ett säkerhetstänk. Det ska man alltid ha, men här vet man att ytterligare en bil kan vara väldigt långt bort.

Att det närmar sig valrörelse märker även Hampus Johannesson på polisen i Globen av.
– Alla har åsikter om polisen. Alla tycker något. Det är väldigt sällan man träffar någon som inte har en åsikt. Och det är ju för att polisen berör alla. Den verksamhet som vi bedriver ute i bostadsområdena berör ju människorna som bor där.
– Sen är det snart valår, så det är lätt att det blir politik av saker och ting. Det är ju inte vår uppgift att svara på politiska spörsmål, men det är ofta det man får frågor kring.

Också Rött misstänker att diskussionen om polisens roll och uppdrag kommer fortsätta. Men här lämnar vi Hampus Johannesson på lokalpolisområde Globen och Adam Nyström i Lycksele för den här gången. Dags för helg, veckans mer intensiva del för många poliser.