Nina Björk om Rosa Luxemburg: Drömmen om det röda

Nina Björks senaste bok handlar om Rosa Luxemburg. En kvinna som ville förändra världen men mördades för sin övertygelses skull. En bok om ideologi, feminism, kärlek, pengar och påverkan i en tid då Europa skulle välja väg.

Vi träffas vid ett av Nina Björks besök i Stockholm. När hon slår sig ner med en tallrik soppa på kaféet kan vi inte längre se genom de immiga rutorna trots gatuljusens kamp mot vintermörkret.

Hon berättar att sedan boken Drömmen om det röda kom ut har hon haft föreläsningar om boken bland annat i Göteborg, Kinna, Trollhättan, Skövde och Umeå. Och det har dragit folk.

När hon talade i en bokhandel i Aspudden söder om Stockholm köade människor på gatan. På ABF i Stockholm fylldes den stora hörsalen.

– Jag tror att boken används mycket i diskussionsgrupper i breda vänsterkretsar. Det är jätte­roligt att den används men också lite konstigt. Jag skriver om en död socialist och så kommer det så mycket folk till mina föredrag om boken. Den handlar delvis om kapitalistiskt produktionssätt. Något vi inte pratar om till vardags. Därför upplever jag att boken fyller ett tomrum som tar upp kapitalistisk produktion på systemnivå.

Efter presentationerna har besökarna verkat nöjda och varit nyfikna.
– Den grundläggande marxistiska analysen är ganska bortglömd. Den unga generationen har aldrig levt med en marxistisk analys. De känner det som uppfriskande och fräscht. Trots att det är en död vit gubbe som utvecklat tankarna i mitten på 1800-talet.

–   Många tycker det är intressant att jag pratar om både dåtid och nutid och att jag skriver om både Rosa Luxemburgs tankar och om hennes kärleksliv.
Efter fyra års skrivande i ensamhet tycker Nina Björk det är trevligt att boken får ett eget liv – utan henne.

Mottagandet mest positivt

Recensionerna i borglig press har mestadels varit positiva. Boken handlar ju ändå om en kvinna som grundade det tyska kommunistpartiet. Ryggmärgsreaktionen hos borgliga recensenter hade kunnat vara att slå ifrån sig, men kommunistskräcken har inte varit så närvarande i recensionerna.
Historiskt sett har många revolutionärer genom historien suttit fängslade och mördats för sina tankar, men du väljer att berätta om just Rosa Luxemburg. Varför?

– Jag ville nog skriva om något historiskt. Var trött på dagens politiska diskussion om att alla rasister är onda. Det är hemskt att rasismen växer och så får man inte fråga sig varför?

– SD har haft stora framgångar i valet men det är så förenklat att beteckna alla de som röstat som rasister. Det är en så konstig inställning. Hur ska man kunna förändra någonting om man endast fördömer?
Med boken om Rosa Luxemburg ville Nina Björk vara i en annan tid.
– Jag ville gärna också förklara Marx’ arbetsvärdelära.

–  Det som hände i Sovjet var inte bra och verkligen inte demokratiskt och Rosa Luxemburg var en så passionerad demokrat. Hon kritiserade Lenin för toppstyrning och är därmed inte så besudlad av Sovjetsystemets utformning.
Det var inte Nina Björks tanke att skriva en regelrätt biografi.
–  Det är inte min styrka att bara berätta en historia. Jag ville ta in Rosa Luxemburg i både en historisk kontext och en nutida och analysera både hennes privata liv och hennes tänkande. En recensent kallade den för en idébiografi. Bra beteckning tycker jag.

Rosa Luxemburg var inte feminist?
–  Nej, men i utländska utgåvor om Rosa Luxemburg försöker man sälja in henne som feminist. Det är lättare idag att sälja in en feminist än en marxist, så jag kan förstå det.

–  Man kan se Rosa Luxemburg som feminist om man med feminist menar en kvinna som är normbrytande. Hon var ju aktiv i offentligheten i den här tiden. Hon var en av de första kvinnorna i Europa som doktorerade. Hon fick inga barn, och levde inte med någon av sina män, så på det sättet var hon ju normbrytande. Jag tänker mig feminism mer som att sätta på sig ett par glasögon och försöka förstå vad patriarkat är och försöka se på världen utifrån den vinkeln. Rosa Luxemburg var ju socialist och såg på världen med sådant perspektiv. Men hon var för kvinnlig rösträtt och välbekant med den kvinnliga demokratiska reformrörelsen.

Om att tvingas välja

Så här skriver Alexandra Kolontaj, en sovjetisk diplomat verksam till 1952.
”Familj och äktenskap har jag alltid upplevt som ett hinder för min främsta målsättning, arbetet som politiker och författare”.

– Det är fruktansvärt sorgligt om man måste välja däremellan, säger Nina Björk.

I praktiken hade hon det gemensamt med Rosa Luxemburg som heller inte fick någon familj. Luxemburg hade den längtan och hade hon fått bestämma hade hon nog haft barn. Hennes stora kärlek verkade helt ointresserad av familjeliv.

– Det har ju hela tiden funnits en tendens inom kvinno­rörelsen som säger som Kolontaj. Man måste välja, och det är lite skämmigt att gilla en man, eller som man sa på sjuttiotalet, ”En kvinna behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel”.
Men att erkänna ett beroende är inte någon svaghet, tycker Nina.
– Det är sorgligt att kvinnor alltid behövt välja mellan familj eller arbete.

Nina Björk lever i en annan tid och på en annan plats än Rosa Luxemburg, men det går att fundera över om det ändå inte finns beröringspunkter? Hon funderar en stund och så säger hon:
– Rosa Luxemburg verkade känna njutning i att skriva. Många intellektuella tycker att det känns så svårt och jobbigt. Jag älskar att skriva. Jag tycker om den processen så mycket. Där känner jag en beröringspunkt och kärleksbreven till hennes älskare Leo Jogiches känns så moderna.

Hur ser du på den normkritiska debatten?
– Det jag har varit kritisk mot är om vänstern ser som sin uppgift att vara normkritisk och inte riktigt tänker igenom vad en norm är. Som socialist är man kritisk mot kapitalismen, men om man tänker på den som en norm så hamnar man fel. Till exempel kan man då tänka att normen är att vi ska konsumera – alltså bör vi inte konsumera. Men ett sådant beteende skulle ju bara sluta i överproduktion och ekonomisk kris. Det drabbar inte bara Wallenberg utan alla människor.

Det går inte att komma åt det absurda i det kapitalistiska systemet om man behandlar det som en norm, menar Nina.
Kapitalismen måste angripas på ett annat sätt. Nina Björk tycker att det är konstigt att inte ekonomisk demokrati diskuteras mer. Det händer stora saker i vårt samhälle som inte politiker kan påverka, säger hon.

Socialisters systemkritik

– Det är inte fel att verka för kvinnlig representation i styrelser eller att fler kvinnliga författare finns med på universitetens litteraturlistor. Det kan säkert flera liberaler hålla med om, men som socialist bör man ha kvar förståelsen av kapitalismens produktionssätt. För att kunna vara systemkritisk.

– Det är farligt när människor inte bara känner vanmakt utan också är vanmäktiga. Vår egen skapelse, som ekonomin är, ska vi ju ändå kunna styra. Vädret kan vi inte styra, men att ständig tillväxt hotar våra liv kan vi hindra.