“Vi behöver en Lex Maria i kollektivtrafiken”

På banderollen utanför Stockholms Central står det vad strejken gäller ”Rör inte min tågvärd”. Sedan april har redan hälften av tågvärdarna på pendeltågen ersatts med övervakningskameror, vilket innebär att lokföraren ensam måste hålla uppsikt över hela tåget via fem flimrande dataskärmar i förarhytten. Ett pendeltåg i rusningstrafik kan ha upp till 1800 passagerare.
Från den 5/9 ska enligt gällande plan alla tågvärdar försvinna från pendeltågen.

Till Sekotidningen säger Anton Fendert (MP), regiontrafikråd i region Stockholm, att man inte tänker ändra beslutet om att ersätta tågvärdarna med kameror.
– De har inte varit lyhörda, varken i det nuvarande eller tidigare politiska styret eller på MTR eller SL, säger Marta Aguirre, som arbetat 25 år på pendeltågen, tidigare som lokförare och nu som tågvärd.
– De påstår att de kan ha en bil på plats inom 30 minuter om något händer, men vi som jobbar på tågen vet ju att det finns sträckor där det absolut inte är möjligt, till exempel på Nynäshamnsbanan mellan Märsta och Knivsta, där finns flera sträckor utan framkomlighet för biltrafik. Det där är ett drömscenario som MTR och SL målar upp för att inge falsk trygghet!
– Vi behöver en Lex Maria eller Lex Sara i kollektivtrafiken. Idag finns inte ens en visselblåsarfunktion för oss som jobbar på pendeltågen!

Det centrala avtalet för spårtrafiken går ut den 30 april, och i förhandlingarna om ett nytt avtal säger Seko stopp för ensamarbete på tågen, men den tre dagars strejk som nu pågår beror på att många lokförare bedömer situationen som så orolig och allvarlig att de inte kan vänta in förhandling och eventuellt strejkvarsel längre fram.
– Eftersom den här situationen främst är resultatet av politiska beslut är det också svårt att agera fackligt, bekräftar Marta Aguirre.

Hon syftar på att frågan om att ta bort tågvärdarna först drevs i det dåvarande borgerliga styret, främst representerat av tidigare regiontrafikrådet Kristoffer Tamsons ( M) men nu drivs vidare av nya styret med Anton Fendert( MP) och Jens Sjöström (S) som högsta ansvariga. Vänsterpartiet är ett samarbetsparti till S-majoriteten, men är mycket måna om att upprätthålla en tydlig skiljelinje i frågan om tågvärdarna.
– Vi konstaterar också att det finns en bred samsyn i kollektivtrafikfrågor hos S, M och även MP när det gäller både denna och andra frågor. Vi i Vänsterpartiet har en helt annan syn. Utöver att vi kräver tågvärdarna tillbaka vill vi ha nolltaxa, bättre bussförbindelser, men inte minst vill vi frigöra pengar från den privat dyrt upphandlade trafiken och ha kollektivtrafiken i egen regi. Personalen måste ha värdiga villkor och vara tillräckligt många, för att kunna fungera väl och trivas på arbetet men också av rena säkerhetsskäl, säger Marta Aguirre.
– Samtidigt är även vi medvetna om att det är en dålig situation ekonomiskt för regionen och att resandet gått ner efter pandemin; de som kan jobbar ofta hemifrån måndagar och fredagar så det blir sämre intäkter också av det skälet. Men att spara in på tågvärdarna är ett vanvettigt beslut!

Under Marta Aguirres tid som lokförare på pendeltågen fick hon uppleva två händelser med dödlig utgång. En person hade lagt sig på spåret, den andra gången var det en person som hoppade framför tåget.
– Som var och en förstår var det fruktansvärda upplevelser! Jag var helt utslagen, chockad, satt ihopkrupen och stängde av känslomässigt. Jag var helt beroende av att tågvärden var där och kunde styra upp situationen, berättar Marta Aguirre.

Dessa är naturligtvis extrema händelser, men ändå inte ovanliga. Varje år tar ett antal människor sina liv så det är något som personalen på pendeltågen, ja alla tåg, måste räkna med kan hända. Men Marta berättar också om mindre allvarliga situationer, men där det också varit avgörande att det funnits en tågvärd på plats.
– Vi har haft ungdomar som koppelåkt mellan vagnarna eller bakpå vagnarna, i 120 km i timmen! Jag har också varit med om att en äldre man fick hjärtstillestånd i tåget och behövde omedelbar hjälp, berättar Marta Aguirre.

Två andra situationer hon nämner är när ett mindre barn ramlade ner på spåren vid station, mellan tåget och perrongen. En annan gång var det en äldre dam som gjorde detsamma. Bägge gångerna slutade det bra, för att det fanns en tågvärd som hann larma i tid.
– Jag vill också understryka hur viktigt det är för oss att stödja funkisorganisationerna, som också kräver att tågvärdarna är kvar, så att alla, oberoende av vilket funktionshinder man har, kan åka med kollektivtrafiken utan att behöva planera!

Det kan också handla om så enkla saker som att tåget är inställt och trafikanterna behöver ha tågvärden att fråga vad som hänt, eller att tåget står stilla på grund av växel-eller signalfel. Lokföraren går då ut för att leta efter felet på tåget längs rälsen, det kanske är fel på elen eller en kontaktledning som brutits?
– Då går det inte att göra utrop i högtalarsystemet utan då finns bara tågvärden som kan prata med resenärerna, säger Marta Aguirre.

Att det inte finns några tågvärdar gör också att de viktiga mikropauserna vid station när en lokförare får sluta ögonen och vila hjärnan försvinner. När lokföraren är ensam på hela tåget och tvingas vara ständigt totalt uppmärksam på fem skärmar under hela arbetspasset ökar definitivt säkerhetsriskerna, säger Marta Aguirre.
– Jag hoppas att det nya styret i region Stockholm tar sitt förnuft till fånga. Strejken visar allmänheten vad som pågår, och hur allvarligt det är!