Hur kommer det sig att du började odla?
– Jag har alltid haft ett intresse för att odla. Jag är utbildad agronom i Bangladesh, men har inte jobbat som det i Sverige. Men för fyra år sedan skaffade jag min kolonilott för att få odla. Från början var det via min förening, där ungdomar i Botkyrka skulle kunna komma och odla under sommarlovet. Men de senaste åren odlar jag framför allt med mina barn, barnbarn och grannar. Man träffar så många människor genom odlingen.
Vad odlar du för något?
– Tomater, spenat, allt möjligt. Vi byter också mycket plantor med varandra på mitt kolonilottsområde. Pumpa mot bönor och så vidare. Och så brukar vi laga mat tillsammans där. Det är kul att se hur saker funkar i svenskt klimat, som pumpa och spenat. De liknar grönsaker från Bangladesh.
Hur hänger odling och politik samman för dig?
– För mig är det politiskt att odla, det är att mötas och känna gemenskap. Växthuset är ett greenhouse, men också ett dreamhouse för mig.
– Jag är aktiv i en kvinnoförening här i Botkyrka och just nu fokuserar vi mycket på hälsa. Så jag brukar ta med våra medlemmar till kolonilotten, vi är där och pratar och odlar tillsammans. Alla är välkomna. Och under slutet av 70-talet, när jag pluggade till agronom, var jag också väldigt engagerad politiskt och aktiv i studentrörelsen på vänsterkanten.
Vad är ditt bästa odlingstips?
– Skaffa pallkragar att sätta ut. Det är det bästa sättet att odla grönsaker. Det blir färre skadedjur och mindre ogräs, eftersom pallkragens kanter skapar en gräns mot resten av lotten. Dessutom är det lätt att sköta, du slipper gräva i jorden.