”I mitt Facebookflöde har jag en kvinna som jag inte känner, men jag kan se hennes statusuppdateringar. Och jag kan se hur hennes verklighetsbild har förskjutits ganska dramatiskt under ett par år,” berättade Jonas Sjöstedt i sitt sommartal i Umeå.
”Allt som hon delar är dåliga nyheter. Det är nattsvart. I hennes sociala medievärld, kanske också hennes tankevärld, så är Sverige på gränsen till sammanbrott. Alla politiker är naiva. Alla invandrare är kriminella. Brottsligheten härjar epidemiskt och ostört i Sverige. Det finns inga positiva exempel. Det finns inga lösningar. Det är bara hotfullt.”
Vem känner inte igen det? Det som en gång var en lätt konspiratorisk bild av Sverige har blivit en ständig propaganda från SD och deras trollarméer. Men hur kan man bemöta det? En variant är förstås borgerlighetens: att löpa med och hoppas att trollen byter parti.
En annan är regeringens: att säga att det egentligen går jättebra för Sverige. Att peka på sjunkande arbetslöshet, ökat bostadsbyggande och exportintäkter. Men denna statistik, som är helt riktig, besvarar ju inte grundfrågan.
För den som inte har en pension det går att leva på är det en provokation att se hur en bankdirektör får 19 miljoner i avgångsvederlag. Den som aldrig får ett fast jobb blir inte gladare av att veta att det nu byggts ännu fler väldigt dyra lägenheter.
Själva skälet till oron och missnöjet rör inte huruvida Svenskt näringsliv kan känna sig nöjda med exporten. Den rör istället frågan: Vad är min plats? Hur ser min framtid ut?
Vänsterns uppgift är att ta denna debatt. Att inte svartmåla eller skönmåla. Att ta verkliga problem på allvar och skapa verkliga lösningar tillsammans. Att se till att Sveriges rikedom fördelas rättvist. Att välfärdsstaten och våra gemensamma resurser används för att jämna ut klyftor, inte förvärra dem. Det är inte en fråga om politisk taktik, eller något vi gör för att framstå som snälla: det är själva grundfrågan, det vi är till för.
Eller som Jonas Sjöstedt uttryckte det i Umeå:
”Man ska känna, att det här samhället… är till för mig.”