Att skicka barnen hungriga till skolan, att själv leva på havregrynsgröt och dra ut tänder istället för att laga dem.
Nej det är inte 1923 utan 2023 och det är arbetarkvinnorna som betalar det högsta priset för krisen.
Det visar en ny rapport från den fackliga tankesmedjan Arena Idé.
Mycket vet vi redan om de skenande priserna på el och mat, räntehöjningarna och inflation. Den ekonomiska krisen har blivit en levnadskostnadskris som berör majoriteten av hushållen, men vi lever i ett klassamhälle och de som hade det tuffast redan före krisen är ännu mer utsatta nu när vi befinner oss mitt i den. Arbetarklassens kvinnor tillhör dem. I en ny rapport analyserar utredaren Lina Stenberg deras vardag i krisen. Vad tvingas de göra för att klara sig och familjen och vad skulle faktiskt behövas politiskt för att de ska kunna leva skäliga liv?
Kvinnor i arbetarklassen, kvinnor utan gymnasieutbildning, utgör hela 54 procent av Sveriges kvinnor och hälften av dem har en månadsinkomst på högst 26 500 kronor före skatt. Ändå är arbetarkvinnor osynliga i regeringens politik, konstateras i rapporten ”På arbetarkvinnornas bekostnad” som bygger på djupintervjuer, aktuell statistik och 335 svar på en enkät från organisationen Makalösa föräldrar.
Det som hittills gjorts från högerregeringens sida för att motverka krisen har varit otillräckligt för att lindra den för arbetarkvinnor, menar Lina Stenberg, och värre än så: krisbekämpningen har skett på arbetarkvinnornas bekostnad.
Kvinnors möjlighet att få fasta heltidsanställningar inom välfärden har regeringen försämrat genom att minska det statliga stödet till kommuner och regioner, vilket har lett till ytterligare omfattande nedskärningar på kvinnodominerade arbetsplatser. Undersköterskor och hemtjänstpersonal får springa ännu fortare, lokalvårdare hinner knappt andas innan nästa golv ska svabbas och elevassistenter på fritidshem får ansvara för alltfler barn, medan många inte har råd att ha sina egna barn på fritids på grund av de höjda avgifterna.
Och medan såväl LO, som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kräver höjda barnbidrag har regeringen prioriterat att sänka skatten för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor.
Regeringen prioriterar också att betala ut elstöd enligt den omvända rättviselogiken att den som gjort av med mest el också ska ha högst stöd från staten, medan arbetarkvinnor fått välja bort att äta för att ha råd med hyran.
Sverige är återigen ett allt mer skiktat, allt hårdare klassamhälle. Den rikaste tiondelen av svenskarna har enligt SCB ökat sina inkomster med 166 procent under de senaste 30 åren, en fyra och en halv gånger större ökning jämfört med den fattigaste tiondelen som bara fått 37 procent mer i inkomst sedan 1991.
Män i arbetarklassen har givetvis också mycket mindre pengar än den rikaste tiondelen, men det finns också en könsskillnad inom varje klass. Medan genomsnittslönen för en arbetarkvinna är 26 400 kronor, tjänar män i arbetaryrken 3000 mer, 29 400 kronor per månad. Och medan 75 procent av männen har fast heltidsjobb är det bara 40 procent av arbetarkvinnorna som har det.
Jämlik jämställdhet är den term som används i rapporten för att beskriva vad som borde vara utgångspunkten för en kraftfull politik – att alla ska kunna leva på sin inkomst, jobba ett helt arbetsliv och kombinera jobb och familjeliv.
I en artikel i Sydsvenskan sammanfattar Lina Stenberg tillsammans med Elinor Odeberg, chefsekonom på Aréna Idé, -med utgångspunkt i rapporten – de ändringar som de önskat se i vårbudgeten för att förbättra livssituationen för arbetarkvinnorna.
-Avskaffat karensavdrag ” Många arbetarkvinnor arbetar i kontaktyrken där de utsätts för infektioner samtidigt som de inte kan jobba hemifrån.
-Höjt och indexerat barnbidrag.
-Höjt underhållsstöd. ”Barnfamiljer är mest utsatta i krisen, och ensamstående föräldrar är värst drabbade. En ensamstående förälder går 4 600 kronor back varje månad jämfört med sammanboende. Därför bör underhållsstödet höjas och reformeras.”
-Inför kostnadsfri kollektivtrafik för barn. ”För att säkerställa att barn i utsatta familjer inte måste sluta med fotbollsträning, gitarrkurser eller andra fritidsaktiviteter bör kollektivtrafiken göras avgiftsfri för alla barn, som Majblomman har krävt.” skriver Lina Stenberg och Elinor Odeberg.
Läs hela rapporten ” På arbetarkvinnornas bekostnad” här:
https://arenaide.se/rapporter/pa-arbetarkvinnornas-bekostnad/