Fem frågor till Jon Thorbjörnson, som lyckades sätta frågan om de illegalt adopterade på den politiska kartan.
Hej Jon, nu lämnar du riksdagen. Vad är den viktigaste erfarenheten du tar med dig från tiden som ledamot?
— Spontant tänker jag att det var mer ensamarbete i utskotten än jag hade räknat med. Nu i valrörelsen har jag också tänkt mycket på hur vi riksdagsledamöter är delar i den större helheten. Det spelar ju ingen roll hur välformulerade inlägg jag har i en debatt om inte många partikamrater söker upp nya väljare, håller möten i stadsdelsnämnder, ordnar demonstrationer och dela ut flygblad. Alla behövs.
Vad är du särskilt nöjd och stolt över?
— Det är de illegala adoptionerna till Sverige, där jag först var ensam om att driva frågan i riksdagen men vi ändå fick igenom en viktig utredning om Sveriges roll. Mycket tack vare gott samarbete med flera organisationer som t.ex. chileadoption.se. Det har också fått ett brett genomslag i hela samhället med undersökande reportage i bland annat Uppdrag Granskning och Dagens Nyheter.
Finns det något oavslutat som du hade velat arbeta vidare med?
— Frågan om illegala adoptioner är egentligen bara påbörjad. Nu handlar det om att ta emot utredningen när den presenteras och utifrån förslagen jobba vidare. Men det handlar också om dokumenthantering, stöd till adopterade för att söka sina rötter och om rätten att byta namn.
— Jag har också arbetat mycket med överskuldsättning, som ju i högsta grad är aktuellt nu när många kan hamna i samma läge som under 90-talet som en sorts ”evighetsgäldenärer” om inget görs. Vi har föreslagit preskriptionstid som i Finland, där de har 15 år. En skuld skall inte vara ett livstidsstraff.
Ditt bästa medskick till de som börjar som nya riksdagsledamöter nu?
— Vänta inte med att fråga när du behöver, utan ta hjälp. Ingen kan allt från början och det finns massor av god hjälp att få från vårt eget kansli, utskottskanslierna och från Vänsterpartiets andra ledamöter.
— Och glöm inte familj och fritid! Jätteviktigt inte minst om man som jag kommer från Västkusten och är hemifrån mycket. Jag försökte prioritera familjen när jag var hemma och hittade snabbt flera andra ledamöter som jag kunde umgås med i Stockholm så att det inte bara blev jobb.
Hur kommer du att arbeta vidare för att driva vänsterpolitik?
— Jag återgår nu till att vara ordförande för Vänsterpartiet Kungsbacka, vilket jag var redan tidigare. Vi kommer bland annat att driva ett återtagande av äldreomsorgen i kommunal regi, och så föreslår vi fältassistenter i kommunal tjänst, medan de andra partierna föreslagit fler väktare.