Det är två år sedan valet 2014 och två år kvar till nästa.
Ungefär 350 000 unga vill ha, men får ingen bostad. 231 500 äldre räknas som fattigpensionärer. 210 000 människor räknas som långtidsarbetslösa. En tredjedel av alla arbetslösa och sjuka räknas som fattiga i Sverige. 234 000 av deras barn lever officiellt i fattigdom, åtminstone var det så 2013, när den senaste statistiken presenterades. Statistik brukar ändras i takt med verkligheten, men alla dessa siffror ligger ganska still.
Fattigdomen bland arbetslösa och sjuka har varit där sedan Fredrik Reinfeldts högerregering sänkte a-kassan och försämrade sjukförsäkringen.
Långtidsarbetslösheten och bostadsbristen har varit där sedan början av 1990-talet, när högern och socialdemokraterna tog i hand på att skrota bostadspolitiken och skära ned på den offentliga sektorn. Sverige är idag ett rikt och välmående land, men det är många som inte får del av det goda.
Med två år kvar till nästa val borde det vara en idealisk tid att diskutera verkliga problem i Sverige. Som så ofta blir det inte riktigt så. Två helt andra debatter suger allt syre ur luften.
En debatt handlar om att alla problem, (de 350 000 unga bostadslösa, 231 500 fattigpensionärerna, 210 000 sjuka och långtidsarbetslösa och de 234 000 fattiga barnen) i Sverige kom när vi tog emot 80 000 flyktingar. Det är inte bara så att matematiken haltar: de politiker som på det här sättet undviker verkliga samhällsproblem kommer aldrig att kunna lösa dem.
En annan debatt handlar om vem som ska regera med vem. Vi vet varför detta eviga spel förs: det är de stora partiernas schackspel med de mindre stödpartierna som brickor.
Men vad vill egentligen Socialdemokraterna med sitt program om de sedan ska samarbeta med Liberalerna? Och vad säger alla borgerliga partiers angrepp på Sverigedemokraterna om de sedan ska förhandla med dem? Ingen vet.
Ju mer spel vi får se, desto färre blir svaren. Partier som i första hand funderar på hur de ska hamna i regering får ett annat fokus än landets och befolkningens väl.
Vill vi ha en fortsatt välfärdsstat i Sverige måste den här epoken bli en parantes.
Ett skäl till att Vänsterpartiet får fler medlemmar och växer är att vi är annorlunda. Vårt jobb är att skapa rättvisa i Sverige, inte att få 0,6 procent mer i någon mätning. Därför är vi fokuserade på de problem som finns och lösningarna på dem. Tro mig, det fungerar.