Gotländsk vinternatt

Solidaritet, drivna politiker och en allmän övertygelse om att ingen ska vara anonym gav
EU-migranterna på Gotland tak över huvudet. De har nu en egen arbetsförmedling i sin linda.

Sex friggebodar och en barack. Det är här de bor. Systrarna, mödrarna, EU-migranterna, som sedan 2013 varit ett vardagligt inslag utanför affärerna på Gotland.

När Annamaria Bauer, ombudsman för Vänsterpartiet på Gotland, kliver in över tröskeln till samlingsrummet i det gamla vandrarhemmet Gutestugan i Stenkumla hinner hon inte torka bort imman från glasögonen förrän hon blir omfamnad under ett mind-
re jubel i lokalen.

– Åhhhh! Mamma Maria! Utbrister Cristina Ion, och slår armarna i ett fast grepp kring Annamaria Bauer.

Från spisarna, både i samlingsrummet och det intilliggande köket med serveringslucka, fräser strimlad potatis i het olja, i teflonpannor fyllda till bredden. Cristina Ions två systrar, Alina Onica och Genesa Burulea, är också här. Det var systrarna, från Pitesti i Rumänien, som var de första EU-migranterna som kom till Gotland 2013. Efter två år utanför butiker i Stockholm och Nyköping tog de båten till Gotland, med hopp om arbete. Något jobb som jordgubbsplockare i Sanda blev det inte. Tjänsterna var tillsatta. I stället fortsatte vardagen på Gotland precis som tidigare i Sverige, med pappmuggen på dagarna och en tillfällig lägerplats på nätterna. I de flesta svenska små- och storstäder, förorter, gallerior, parkeringar och handelsplatser har EU-migranternas vardag fortsatt likadant, till och med värre, med polisrazzior, diskussioner om tiggeriförbud och bortdrivning. På Gotland tog historien en annan vändning.

Det tog inte lång tid innan systrarna och deras män, som hade slagit läger i Kokkolokkoskogen i Visby, väckte lokalbefolkningens engagemang. Finns det tiggare även på Gotland?

– Civilsamhället reagerade och de blev adopterade ganska snabbt. Tillfälligt fick de sova hos folk och låna uthus, säger Annamaria Bauer.

Drog igång stort engagemang

När vänsterpartistiska regionrådet Saga Carlgren kallade till stormöte kom representanter från Stadsmissionen, kyrkan, politiker, den nystartade facebookgruppen Gotland solidaritet och Röda korset. En kort tid därefter stod Stadsmissionens vandrarhem klar för inflyttning.

– Människor ska inte bo på gatan, och först tänkte vi att de kan bo på vandrarhemmet under vintern. Sedan när våren kom blev det tydligt att människor inte ska bo utomhus då heller. Våra skyddsnät är till för alla som uppehåller sig här, säger Annamaria Bauer.

Projekt Vinternatt var startat, med Röda korset som huvudman och med ekonomiskt stöd från Stadsmissionen och Region Gotland. Annamaria Bauer fick rollen som samordnare. Under sina tre år på heltid med projektet har hon förutom alla praktiska bestyr på boendet hunnit med flera besök i Rumänien, varit med på bröllop, ultraljud och läkarbesök, hjälpt till på bankkontor och bokat resor. Och när Annamaria Bauer själv låg på Visby lasarett tog det inte lång tid innan systrarna satt vid hennes sida.

Tillbaka i samlingsrummet ligger matoset än tätare i luften. På ett långbord med vaxduk staplar Gabriel Onica familjens inkomster för dagen i bronsfärgade tiohögar. Bredvid mynten ligger högar av oöppnade fönsterkuvert från Svea inkasso, Solid försäkring, Profina, P service och andra bolag där en obetald trafikförsäkringsavgift eller en parkeringsbot gått vidare genom det svenska systemet. Bakom honom står Genesa Burulea med telefonen en halv armslängd framför ansiktet. På skärmen ser hon de cirka två år gamla tvillingarna med svenska namn. De sitter på golvet i deras nybyggda hus hemma i Rumänien. En av dem med orangea foppatofflor på fötterna. Hennes läppar är sammanbitna, ögonen tåras.

– Så sorgligt att vara i från. Om jag hade pengar skulle jag stanna med dem, säger Genesa Burulea.

På dagtid, den här tiden på året, sitter hon utanför ICA Atterdags. Systern Alina Onica sitter några hundra meter bort utanför Systembolaget vid ringmurens östra port. Ytterligare ett par meter bort står en skylt med Vänsterpartiets logga. I kanslilokalen en trappa upp har Annamaria Bauer tryckt frysen full med lussebullar och i kylen trängs två smörgåstårtor som skulle serverats under Jonas Sjöstedts planerade besök under gårdagen. Ett besök som ställdes in i samband med hotet om misstroendeförklaringen mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

– Säg till Jonas hur det blir när han inte dyker upp, skämtar Peter Barnard, ordförande i Vänsterpartiet på Gotland, och skrattar.

Han har precis kommit in i lokalen med en julbock under armen som han har köpt av Alina Onica nedanför, och sätter sig nu för att förbereda kvällens möte med fullmäktigegruppen.

Hälsat på familjerna i Rumänien

Annamaria Bauer avslutade sitt jobb som samordnare för Vinternatt vid årsskiftet 2018-2019, men än i dag kommer de och knackar på i Vänsterpartiets lokal. Ibland kommer de för att värma sig och prata en stund, ibland för att skriva ut något på skrivaren.

– De har inte riktigt accepterat att jag har slutat. Jag har hälsat på alla familjerna i Rumänien och varit gäst i deras hem. Jag har varit på deras planhalva och fått en relation och en vänskap till dem, säger hon.

Förutom riktiga relationer vittnar även polisen, vården och socialtjänsten om att Vinternatt fungerar.

– Det gjordes en rapport för två år sedan och alla är sprudlande glada att Vinternatt finns. Ändå har vi inte haft några andra regioner på besök, eller knappt någon förutom Amnesty som varit intresserade av hur vi jobbar. Det är inte nobelprisnivå men det vi har gjort är att se till att människor har det drägligt, säger hon.

I Alina Onicas sovrum på vandrarhemmet, som hon delar med sin man, sin syster och hans man och ibland fler, vittnar ett granbarr vid sänggaveln om nattjobbet: tillverkning av julbockar av granris. De extra inkomsterna är välkomna, men kommer till ett pris. Hon satt uppe till klockan två-tre på natten, efter en vanlig dag utanför Systembolaget. På ett kylskåp i rummet står en jultomte som ska tas med till deras son Moise när de åker hem över vintern.

– Han blir maybe very happy. Från mamma och pappa fick jag aldrig tomte. Vi är elva syskon, mamma och pappa köpte mat och kläder. Ingen tomte, säger Alina Onica.

De betalar en tjugolapp per person och natt på Gutestugan. Från början trodde ingen av de olika familjerna och klanerna att de skulle kunna bo tillsammans utan att ryka ihop. Nu ansvarar de gemensamt för allt från städning till gräsklippning. De delar kök, tvättstuga och duschutrymmen, tar hand om sopor och snöskottning.

– I början var jag tvungen att spela arg, höja rösten och göra stora rörelser med händerna för att få alla att lyssna. Det har varit en hel del demokratiarbete för att få det på svenskt vis med handuppräckning och städschema, säger Annamaria Bauer.

Startade projekt för att ge jobb

Första gången Peter Wingquist såg Maria Furdui som tiggde utanför affären i Lärbro, på norra Gotland, blev han ganska chockad. Det första han frågade henne var om hon ville arbeta. Snart därpå anlitade han hennes man för enklare trädgårdsarbeten som vedklyvning och målning av trädgårdsmöbler. Peter Wingquist, som blev nöjd med erfarenheterna av att anlita Maria Furdui och hennes man, var sedan med och startade projektet ”Enkla jobb för EU-migranter” tillsammans med Stiftet, Vinternatt, Equmeniakyrkan och Caritas, där de gjorde en broschyr som delades ut i alla kyrkor och affärer. Broschyren beskriver hur man ger enklare jobb och uppmanar folk att göra det. Nu har gruppen tagit projektet till nästa nivå.

Deras blickar går rakt in i kameran, de ser stolta ut, med leenden på läpparna. Alin Berchez. Kompetenser: trädgård och landskapsarbete, lokalvård, chaufför, industritvätt. Cristina Ion: städning, tvätt och fönsterputs, hotell och service. Referenser: Kneippbyn och Lummelunda vandrarhem. Gabriel Onica, Maria Furdui, Alina Onica. Mirela Berchez. Jobbsökarpoolen enklajobbeumigranter.se börjar ta form. Med en fransk förlaga med fokus på att alla ska ha ett CV och en personlig berättelse har gruppen jobbat med arbetsförmedlingen som på sikt ska kunna drivas av dem själva. Redan nu börjar arbetslivserfarenheterna ta form.

– Förra våren och sommaren var de elva stycken som fick arbete hos Widegrens Gård AB under två månader och fick 30 000 kronor var. Widegrens var jättenöjda och har erbjudit att till nästa år utöka gruppen som får arbete, säger Peter Wingquist.

Peter Wingquist och hans partner Gunnar Ramstedt, som är från Orsa, såg även till att koppla ihop Damian Ion som jobbat som finsnickare och hantverkare med dalahästtillverkarna i Nusnäs. Paret fick med sig en påse med ämnen till dalahästar till Damian Ion som satte i gång direkt, med videos från Youtube till sin hjälp.

– De blev jättenöjda. Efter det skickade företaget en kartong med ämnen, nästa gång en pall med 500 stycken. Sen har det rullat på, säger Peter Wingquist.

Peter Wingquist säger att det som kännetecknar Gotland i arbetet för EU-migranterna är att alla har tak över huvudet. Han tror att öläget gör att det blir ett samhälle där ingen riktigt är anonym, och att det bidrar till att det finns en starkare känsla av samhörighet.

– Sen har ön erfarenheten med flyktingarna från Baltikum från kriget. Det har alltid kommit hit folk som flytt. Gotlänningarna är oerhört solidariska, säger Peter Wingquist.