Ska vi inte hjälpa de äldre som bott här hela livet?? Bryr ni er bara om invandrare?”
Frågan ställs till mig i en av veckans myriader av spontana debatter på Facebook. Uppställningen är tydlig, som hämtad från Sverigedemokraternas pressmeddelanden: vi måste välja mellan välfärd och flyktingmottagning.
Men verkligheten är en annan. Sverige var till exempel ett av de länder som 1973 hjälpte flyktingar från den brutala militärdiktaturen Chile. Resultatet 40 år senare: 45 000 svenska medborgare med chilensk bakgrund, flest i världen efter Argentina och USA. Om man skulle tro SD borde den chilenska flyktingströmmen året 1973 vara början till nedgången i välfärden. Men 1973 var istället året då arbetstiden kortades till 40 timmar i veckan och lagen om anställningsskydd infördes.
Året därpå, 1974 infördes rätt till vård av barn för föräldrar och regeringen började arbetet med att öka semestertiden till fem veckor. Och 1975 året därpå infördes föräldraförsäkringen, som skulle göra Sverige världsberömt.
Faktum är att hela detta årtionde, som inleddes med att Sverige på ett år tog emot 90 000 invandrare från Finland, blev det stora årtionden för välfärdsreformer i Sverige. Att det var så berodde inte på om Sverige tog emot flyktingar och invandrare eller ej, utan på att vi hade en vettig politik. Sveriges framgång har byggt på att vi investerar. I sådant som vi behöver – bostäder, kommunikationer och annat, men också direkt i människor – i utbildning, hälsa, demokrati och jämlikhet.
1970 är inte unikt. Hela starten på den svenska välfärdens framgångshistoria skedde samtidigt som vi tog emot flyktingar från Finland och andra länder, precis före och efter andra världskriget.
Sverige, samma land som är så känt för sin välfärd, är i själva verket ett av de länder i den rika världen som tagit emot flest flyktingar och invandrare från andra länder. Och inte nog med det: det är oftast samma människor, partier och fackföreningar som kämpat för vettiga pensioner, äldreomsorg och semester, som sett till att vi tar emot människor i nöd.
Så är det också idag. 2015 är inte bara året då Sverige ser ut att ta emot rekordmånga flyktingar, utan det första året på två decennier som staten satsar så mycket pengar på att bygga fler bostäder. Det är samma år då ersättningen till arbetslösa höjs, då barn får gratis medicin, föräldraförsäkringen höjs och äldreomsorgen får mer pengar. Om inte Sverigedemokraterna lyckas få med sig borgerliga partier på att stoppa välfärden förstås.
Aron Etzler