Spaniens premiärminister Pedro Sánchez. Foto: Arne Müseler/Wikimedia Commons.
Spanien har lägst inflation i EU genom att våga satsa på reformer istället för att göra ingenting eller lägga ansvaret på var och en att lösa sin egen kris.
Det har gjort Pedro Sanchez och hans regering till en förebild.
När Ulf Kristersson pekar åt något håll för inspiration har det ofta varit Danmark, med repression och åtstramningar, särskilt mot asylsökande. Nooshi Dadgostar däremot pekar istället på Spanien. Och inte bara hon. Spaniens socialistiska premiärminister Pedro Sanchez och hans regerings råd och exempel efterfrågas av många ledare till vänster i världen, bla Lula i Brasilien nyligen. Den spanska regeringen har nämligen visat hur man dämpar krisen med aktiv arbetsmarknadspolitik och stora genomgripande reformer, som gjort att hela befolkningen kan våga se framåt, inte bara de rikaste, storföretagen och bankerna.
Så sent som förra veckan kom nya arbetslöshetssiffror från Spanien som visar att sysselsättningen aldrig varit så hög och att över 75 000 fler fick jobb bara i april månad. Antalet fast anställda är också fler än före pandemin genom kraftfulla arbetsreformer, som att plattformsarbetare ska ha anställning, som sjösattes 2021. Arbetslösheten är dock fortfarande hög,12,5 % , om än en minskning från 15 % ett år tidigare och hela 24 % 2012 efter den globala finanskrisen.
Spanien har den lägsta inflationen i hela EU och det beror inte på att Sanchez uppmanat varje familj och pensionär att snåla och spara, eller struntat i om ensamstående mammor har råd att sätta mat på bordet.
Tvärtom. Den socialistledda minoritetskoalitionen har vidtagit en rad åtgärder för att hjälpa företag och hushåll, bland annat 16 miljarder euro i direktstöd till de fattigaste hushållen, ett tak som reglerar gaspriserna fram till slutet av 2023, en bensinrabatt på 0,20 euro per liter, en sänkning av momsen på mat och på gasavgiften från 21 % till 5 % och sänkta avgifter i kollektivtrafiken. De har också infört lättnader när det gäller återbetalning av bolån för mer än en miljon hushåll. En tillfällig skatt ska läggas på energibolag och banker, och den förväntas inbringa totalt 7 miljarder euro till staten 2023 och 2024. De spanjorer som äger mer än 3 miljoner euro får också betala en ny förmögenhetsskatt, som dock endast gäller 0,1 procent av skattebetalarna.
Pensionerna i Spanien är över OECD-genomsnittet, baserat på andelen medelinkomster, och babyboomen inträffade senare i Spanien, mellan slutet av 1950-talet och slutet av 1970-talet, vilket kommer att öka antalet pensionärer långsammare i förhållande till de som arbetar.
Matpriserna är visserligen fortfarande höga även i Spanien, men tack vare alla de andra reformerna klarar sig även ekonomiskt svagare hushåll klart bättre än i de flesta andra länder.
Varför sitter då den svenska regeringen på händerna när den spanska agerar? I Dagens Nyheter gör skribenten Katrine Marcal en jämförelse mellan Sverige och Spanien.
— Sverige har idag en inflation på 10,6 procent och en regering som verkar utgå ifrån att den politiskt kommer undan med att bara skylla på riksbanken, skriver Katrine Marcal, och pekar på att svenska politiker under en lång följd av år vant sig vid att det är centralbankernas förment opolitiska tjänstemän, som hållit räntan låg och sett till att människor bara lånat mer och mer, gärna med rörlig ränta, så att bostadspriserna stigit, och bankerna tjänat ännu mer pengar.
Frågan är nu om den spanska framgången kommer att få fortsätta. Förhoppningarna är stora. Spanien har kommun och regionval nu i maj och nationella val i december. Pedro Sánchez, premiärministern som leder socialistiska PSOE, har i sin minoritetsregering fått förlita sig på både katalanska och baskiska separatistpartier, liksom UnidasPodemos, en vänsterkoalition mellan Podemos och andra partier till vänster.
Inför de kommande valen utmanas han, förutom från högerns PP och ultrahögern Vox, också av den mycket populära arbetsmarknadsministern Yolanda Diaz som leder den nya vänsteralliansen Sumar( Ena). Yolanda har lyckats med något så ovanligt i Spanien som att ena alla de vänsterkrafter som verkar till vänster om socialdemokraterna, totalt cirka 15 partier. Det talande undantaget från den enigheten är dock Podemos som ännu valt att ställa sig utanför även om många bedömare menar att det kan komma att ändras före valet i december.
Yolanda Diaz har under sin tid som arbetsmarknadsminister bland annat fått igenom höjningar av minimumlönen, en rad arbetsskyddslagar och satt jämställdhet högst upp på arbetsmarknadsministeriets dagordning.
Läs mer om det spanska lyftet och spansk politik här:
https://www.realinstitutoelcano.org/en/blog/spains-intensely-political-year/