Hoppa till huvudinnehåll

Böcker och bråk

Foto Magnus Liam Karlsson Alby Bibliotek Dana Skenderaj anders sveen

Det är tidig vår när Rött reser till Alby i Botkyrka kommun för att ta reda på vilken roll ett litet kvartersbibliotek spelar i lokalsamhället. Där träffar vi besökaren Stevan Vujanic, som är missnöjd.

– Den här verkar komma från andra planeter! Ibland tar det sex dagar, ibland kommer den inte alls på två veckor, säger han och viftar med det senaste exemplaret av dagstidningen Vesti.

Han och hans två schackspelande vänner Nedeljkovic Djurdic och Ibro Begerovic ser alltid till att läsa den när de är på biblioteket i Alby. De går hit nästan varje dag. De är alla äldre. Ibro är äldst, 93 år. Med åldern har det uppstått vissa ordningsproblem, berättar Stevan:

– De är på oss ibland när vi pratar. Vi är så gamla och hör dåligt. Då måste vi ju prata högt! Men de som jobbar här är trevliga. Biblioteket är bra.

Nedeljkovic Djurdic och Ibro Begerovic kommer till Albys bibliotek och spelar schack nästan varje dag.

Att tre gamla, serbiska män som läser tidning och spelar schack står för de största störningarna på en bibbla avviker från hur berättelsen om svenska folkbibliotek sett ut i media de senaste åren. Den talar i stället om ökat stök, bråk och oro. Så är det inte i Alby, men också Botkyrka kommun har haft sin beskärda del av problemen:

– Fittja bibliotek fick stänga sommaren 2017. Arbetsmiljön
fungerade bara inte, säger Jenny Öström, nytillträdd enhetschef på biblioteken i kommunens norra del.

– Jag kan se en problematik i Fittja biblioteks arkitektur som bidrog till att problemen uppstod. Man hade en trappuppgång helt utan insyn ovanpå centrumet, där finns en massa prång. Personer som hade något att dölja kunde göra det i den trappuppgången.

Bibliotekarien Anders Sveen har jobbat både på Fittja bibliotek och nu på Albys kvartersbibliotek.

Det som pågick där spillde i sin tur över på biblioteket. Lokalpressen rapporterade om droghandel och medföljande hot och våld i Fittja. Anders Sveen, i dag barnbibliotekarie i Alby, var under den här perioden anställd i Fittja, och minns den som kaotisk:

– Destruktiva saker flyttade in på biblioteket. Problem som inte var biblioteksfrågor och som vi själva därför inte kunde förändra. Sysselsättning för ungdomar, droghandel i trappan utanför… Jag insåg först när jag kom hit till Alby hur mycket jag hade flyttat gränserna för mig själv. Vi tog ju mer eller mindre för givet att det skulle vara stökigt på jobbet. Barnen som kom för att få lugn och ro och för att använda biblioteket hade vi inte tid för. Det åt på psyket och på energin. I dag är personalgruppen helt utbytt. Man mår inte så bra av att jobba i en sådan miljö.

Upplever social oro

I en stor undersökning som fackförbundet DIK gjorde år 2017 uppgav 73 procent av de tillfrågade bibliotekarierna att de upplevt social oro på sin arbetsplats de två senaste åren. I media rapporteras om bibliotek som tvingats anlita vaktbolag, och ett lagförslag har tagits fram som ska göra det möjligt att neka personer tillträde:

– Det är som om världen har upptäckt att det är stök på folkbibliotek. Stök på bibblan har alltid funnits. Men det går i vågor, eftersom det beror på vad det finns för omkringliggande ytor och lokaler och vilka individer som vistas i orten. Om det inte finns andra ställen att hänga på, så måste man hänga på biblioteket, säger Jenny Öström luttrat.

Många kommer till biblioteket för att få tillgång till nätet och sköta sina digitala samhällskontakter.

Jenny Öström nämner brist på fungerande dagvård och öppna medborgarkontor som bidragande orsaker till att vissa bibliotek drabbats hårdare än andra.
– På det förra biblioteket jag jobbade på gick det upp och
ner. Några ungdomar var stökiga i slutet av mellanstadiet, sedan splittrades de upp för att börja högstadiet och då kom nästa våg av lite yngre, som stökade på ett annat sätt. Sen tillkommer vuxenstöket, som beror mycket på om där till exempel finns en psykisk ohälsa- eller missbruksproblematik.

På Alby bibliotek kommer människor in i en strid ström. En kvinna står vid kopiatorn och matar ut papper. En pojke i tioårsåldern har fått ett sms om att han äntligen ska få låna nästa del i serien ”Dagbok för alla mina fans” av Jeff Kinney. Medan Anders Sveen rotar runt i hyllorna efter pojkens bok sitter Mohssine Zerbaoui och Abdelilah Sail tätt ihop framför en dator. De brukar gå till bibblan för att göra läxorna. Båda läser till undersköterska.

När internetcaféer och bankkontor försvunnit samtidigt som allt större del av vår samhällsservice kräver tillgång till internet har biblioteket blivit en av få platser där alla kan
få tillgång till nätet. Särskilt socioekonomiskt eller på annat sätt utsatta har stor nytta av att kunna gå till bibblan för att sköta sina digitala samhällskontakter:
– På ett vanligt pass där jag är tillgänglig ute i biblioteket går mer än hälften av tiden åt till att ge olika typer av digitalt stöd, berättar Anders Sveen.
– I de flesta fall tror jag att vi ger mer hjälp än vad som kanske förväntas av oss. Jag blir till exempel fortfarande väldigt förvånad över hur många det är som kommer och ber om stöd med bankärenden. Det är naturligtvis en spegling av att det knappt finns bankkontor längre. Jag tycker att det är självklart att vi ska hjälpa till när och om vi kan. Men vi bibliotekarier är ju i första hand utbildade i ett kärnuppdrag, inte i hur vi på bästa sätt kan fungera som kopieringsverkstad.

Kritik mot politikerna

När den nya nationella biblioteksstrategin presenterades i mars fanns inte det digitala stödet med som prioriterat område. I Botkyrkas grannkommun Huddinge finns konst- och bibliotekschefen Nick Johnson-Jones. Han är kritisk till hur man från politiskt håll tycks sakna den praktiska kunskapen om hur bibliotekets verksamhet ser ut. Själv har han sedan 2011 studerat biblioteksanvändarnas digitala data för att kunna observera vilken roll folkbiblioteket spelar
i hans lokalsamhälle:
– I mer välbärgade områden kan man se att nästan varje besök som görs på biblioteket renderar någon form av digitalt avtryck, förklarar han, och syftar på den markering i statistiken som görs när en besökare till exempel lånar en bok eller använder det trådlösa nätverket.
– I mer socioekonomiskt utsatta områden däremot kan vi
se att bara en tredjedel av besöken syns i statistiken. Samtidigt vet vi att besökstalen går upp. Detta beror på att biblioteket där fyller mer av en social funktion. Besökarna kommer helt enkelt dit för att ställa frågor till personalen.

En nyckel för att biblioteken ska kunna fylla den här sociala funktionen är geografisk närhet, menar Nick Johnson-Jones. Samtidigt har många små bibliotek i landet slagits ihop eller till och med lagts ned de senaste 20 åren. Enligt statistik från Kungliga biblioteket har fler än 400 folkbibliotek försvunnit sedan 1995.
– I socioekonomiskt svagare områden är befolkningen mindre mobil. Vi kan se en förändring i nyttjandegraden av våra bibliotek i dessa områden inom så lite som en 500 meters radie från bostaden.

Tillbaka på biblioteket i Alby letar sig solen in genom fönstren. Bland barnböckerna, där titlar på tigrinja, dari, arabiska och urdu samsas med svenska och engelska, sitter Fatima Tuz Zohra med sin tvåårige son Abbarr och hans fyra kusiner. De minsta busar, de äldre bläddrar nyfiket bland böckerna. Vid utlåningsdisken blippar 26-åriga Dana Skenderaj in Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad” på lätt svenska. Hon kom till Sverige från Albanien för bara ett år sedan, och är ofta på biblioteket:
– Jag lånar böcker här, sen lär jag mig hemma. Hittills har
jag läst fyra böcker på svenska. Jag hoppas få jobb snart. Men det är svårt eftersom de vill att man ska prata bra engelska och svenska, och jag kan inget av det, säger hon, på snudd på perfekt svenska.

En integrerad del av lokalmiljön

Här finns språkcafé, sagostunder och läxhjälp. För äldre eller funktionsnedsatta kan önskeläsningen skickas ut med bil, via servicen Boken kommer. Anders Sveen går regelbundet till den närliggande förskolan och läser sagor för barnen. Biblioteket i Alby är en integrerad del av lokalmiljön, men det de gör kräver också resurser. Samtidigt talas det på många håll i landet om nedskärningar, effektivisering, till och med privatisering av biblioteksverksamheten. Botkyrkas enhetschef Jenny Öström ser med oro på utvecklingen:

– Ett företag är per definition intresserade av att göra vinst. Medan den här verksamheten är intresserad av att öka sin kvalitet. Och eftersom jag tycker att kvalitet är att öka resurser till personalen som faktiskt jobbar på golvet så blir det en motsättning.

– De allra flesta offentliga ytorna är kommersiella i dag. För att människor ska kunna ha en meningsfull fritid utan att behöva ägna sig åt konsumtion eller sport, så behövs kulturen. Jag vill att biblioteket ska kunna fortsätta vara vårt sista offentliga vardagsrum. Här ska inget förväntas av dig när du kommer in, du ska kunna bara vara.

Taggar