Ibland ser det ut som att rörelser uppstår ur ingenting. Det blir så när människor organiserar sig. Och skapar förändring.
Det var vår, och det var 2001. Av en tillfällighet hade jag blivit ansvarig för mejladressen för en ny organisation för global rättvisa. Den kallades Attac och kom från Frankrike. Morgonen efter att en artikel om Attac publicerats satt jag på Stadsbiblioteket i Stockholm och öppnade, med dåtidens plågsamt långsamma teknik, mejlboxen. Där fanns några hundra mejl från helt okända människor som ville gå med i Attac. En enda artikel, sedan small det till. Månaderna efter blev ingenting sig likt. Vi höll möten på ABF, i skolor och kyrkor, de ställen som kunde ta emot människorna som vällde in. Ett berömt möte i Riddarhyttan lockade runt 400 personer.
Hela tanken med Attac var att upplysa om och ändra på den del av globalisering som ledde till ökade klyftor, orättvis handel, skuldsättning av fattiga länder och beslutsfattande långt över huvudet på medborgarna. Plötsligt var våra frågor överallt och hade blivit ett samtalsämne för skolklasser, pensionärsföreningar, fackklubbar och vanliga människor. Det var en ny upplevelse. Problemen vi talade om var kända sedan länge, men det verkade som att rörelsen kom från ingenstans. Inom några år hade Attac, World Social Forum och de mängder av organisationer som fanns däri ändrat hela diskussionen kring global rättvisa, ekonomiska klyftor och skatteflykt till den grad att IMF och Världsbanken, två av de stora motståndarna, ändrat sin inriktning.
Plötsligt händer det
För många såg också den mäktiga vågen av vittnesmål i #metoo ut som någonting som uppstod ur ingenting. Men plötsligt händer det. Kvinnor inom många branscher gör slut på tystnadskulturen kring sexuella trakasserier. Och plötsligt lyfts det som varit dolt och undanträngt till en fråga för hela samhället. Medieföretag, teatrar, musikarrangörer, myndigheter, politiska partier och idrottsföreningar står precis i början på en förändring
som kommer att bli genomgripande och som kommer förbättra många kvinnors liv. Var det slutar är alldeles för tidigt att säga, men när vi tittar tillbaka på det ögonblick som är nu om många år kommer vi kunna säga: Där började det.
Det är så förändring ser ut. Det kan se ut som att ingenting alls händer och orättvisorna är eviga. Men när de många organiserar sig, vinner vi över de få.