En evig såpa om makten

Det kan verka konstigt: så fort många av oss ska koppla av från politikens eviga maktkamper, misstroendevotum och utspel, ser vi på Game of Thones, Orange is the new black eller House of Cards. Men det är inte så konstigt. I tv-serierna konfronterar vi samma politiska problem som i verkligheten: vad är rättvisa? Vad är sant och vad är bara en delvis sanning avsedd att förleda? Vilken makt är legitim? Vem är vän och vem är fienden egentligen? Och själva kärnan: vad är värt att sträva efter?

Game of Thrones, en saga med drakar, outhärdligt våld och kungafamiljer, börjar som en febril maktkamp och slutar med en kamp för människans existens (som många med rätta jämfört med klimathotet). Ur närmare 70 timmars kaos utkristalliseras lärdomar som lika gärna kunde vara hämtade ur människans historia. Det finns inget paradis, men morgondagen kan bli bättre. Det finns ingen evighet, men samhällsförändringar består mycket längre än maktpositioner. Det finns inga helgon, men det finns i grunden två typer av politiker: de vars viktigaste uppgift är att delta i maktspelet, och de som är ute efter förändring. Det finns inga människor som inte förtjänar ett värdigt liv – vi är alla ett och samma. Vår frihet hänger alltid ihop med andra människors frihet. Och vad som är värt att kämpa för är inget mindre än alla. Oavsett vilket litet eller gigantiskt problem vi har att ta itu med måste lösningen fungera för alla – inte bara för de rikaste.

Det är morgon, lite kyligt i luften igen och Game of Thrones kommer inte tillbaka på ett-två år. Jag sätter på kaffe, brer smörgåsarna, läser tidningen. Varje ny dag – nya nyheter i en evig såpa om makten. Någon dag i framtiden kan mänskligheten lägga undan sitt kiv om vem som sitter på tronen och ta itu med de verkliga problemen. Mitt jobb, och ditt, är att se till att det blir så.