”Vilken är din högsta dröm?”, undrar en ung, kvinnlig influencer på Instagram och ber sina följare att skicka in anonyma svar. Svaren är relativt samstämmiga; kärlek och barn förekommer ofta liksom drömmar om att skriva och ge ut en bok och bo på landet. Men väldigt många svarar också att de drömmer om att bli ekonomiskt oberoende och slippa jobba.
Under de år då jag regelbundet skrev krönikor och texter i dags- och kvällspress var det ett ämne som alltid gav mer respons än andra. Människor i alla åldrar, med varierande bakgrunder och arbetssituationer, hörde av sig och instämde i texten. Det skedde uteslutande när jag skrev arbetskritiska texter och ifrågasatte 8 timmars arbetsdag som heltidsnorm. Gensvaret närmade sig ofta existentiella frågor. En känsla av att livet rann förbi; barnen växte upp, böckerna stod olästa och orken fanns inte för ideellt engagemang; bara för att arbetet krävde merparten av ens vakna tid.
Sannolikt finns det få politiska frågor som så många kan enas om som arbetstidsförkortning. I ett till bristningsgränsen söndereffektiviserat arbetsliv, med nedhyvlad välfärd och alltmer tidspress i alla sektorer, får ingen riktigt ihop tillvaron längre. Det putsas med RUT-avdrag och hemleverans av mat som fernissa för att de bättre bemedlade inte ska märka det, men sanningen är att ekvationen arbete och liv ter sig alltmer olöslig för de allra flesta.
Så har drömmen om ekonomiskt oberoende dykt upp som en alternativ lösning. FIRE-rörelsen – Financial Independence, Retire Early – har de senaste åren blivit alltmer uppmärksammad och antalet unga anhängare växer. Grundidén är att genom sparande i aktier och fonder ackumulera så pass mycket kapital att du redan vid 30 eller 40 års ålder kan gå i pension och leva på avkastningen av dina investeringar. Du kommer, om du inte har ett grundkapital med dig via dina föräldrar, behöva leva mycket sparsamt i många år men kan sedan njuta av frihet resten av livet. Själv blir jag sorgsen till mods av bara tanken på att unga människor som borde vara ute och köpa billig öl, dålig mascara eller ta nattåget till Berlin för sina pengar, i stället sitter hemma och följer aktiemarknaden. Det är en stor – och viktig! – del av ditt liv som förloras när du sparar dig in i en framtid.
Men mer än så säger FIRE-rörelsen och drömmarna om ekonomiskt oberoende någonting om tillståndet för arbetskritiken idag. De kollektiva drömmarna om förkortade arbetsdagar, ett hållbart och stimulerande arbetsliv med bra villkor eller ett samhälle som inte baseras på lönearbete finns inte längre. Det enda sättet att ta dig ur det är att fullt ut ägna dig åt marknadens logik och placera dina sparade pengar på rätt sätt. Men det FIRE-rörelsen uttrycker är egentligen samma sak som jag märkte i min inkorg varje gång jag skrev om det orimliga att så mycket tid av vårt liv ägnas åt att lönearbeta: en dröm om ett annat sätt att leva på. Det är drömmar värda att ta på allvar och göra politik av.