Idag den 26 oktober firar arbetarrörelsen skyddsombudens dag. Det är en dag för att uppmärksamma arbetet med arbetsmiljö som pågår på våra arbetsplatser, över hela landet, varje dag året om. Rött bad Ciczie Weidby, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, ge sina tankar kring skyddsombuden och deras uppgift.
Ciczie, varför är skyddsombuden så viktiga?
— Därför att frågan om arbetsmiljön så tydligt är kopplad till frågan om makt och inflytande över arbetet. Vi vet att löntagarna behöver egna representanter, utsedda oberoende av arbetsgivaren, för att effektivt kunna bevaka att arbetsmiljölagen efterlevs. I verksamheter där vinsten är målet, eller där verksamheten präglas av återkommande besparingar som ett resultat av otillräcklig resurstilldelning, tenderar arbetsmiljön att få stryka på foten. Arbetare förutsätts springa fortare, jobba dubbelt när det krävs, ställa upp på övertid för att täcka luckor, aldrig vara sjuka osv.
Skyddsombudets uppgift, att bevaka att arbetsgivaren tar sitt arbetsmiljöansvar, är därför av oerhörd vikt för att stå emot, sätta upp gränser, utkräva ansvar och att hindra olyckor. Där arbetsmiljöarbetet brister, där skyddsombud inte finns eller där det systematiska arbetsmiljöarbetet inte existerar, ökar risken för sjukdomar och olyckor – i värsta fall med dödlig utgång. Skyddsombudens arbete är därför i bokstavlig mening livsviktigt.
Att acceptera uppdraget att vara skyddsombud är dessutom ofta detsamma som att acceptera en utsatt position, där det ofta ingår i uppgiften att vara den som ställer obekväma frågor eller för fram krav på arbetsgivaren. Få saker är så viktiga, samtidigt som den personliga vinningen är så liten, bortsett då från att alla på en arbetsplats givetvis vinner på att det finns ett fungerande arbetsmiljöarbete. Det är därför ett hedervärt uppdrag, skyddsombuden förtjänar verkligen respekt.
Vad är de största utmaningarna i arbetsmiljöarbetet idag?
— Arbetsmiljöarbetet har länge, under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar, nedprioriterats. Det har lett till bland annat minskade anslag till utbildning av skyddsombud, och till minskade resurser för Arbetsmiljöverket, den myndighet som skyddsombuden kan vända sig till i de fall arbetsgivaren inte tar sitt arbetsmiljöansvar. I kombination med att många arbetsgivare gärna sparar in på arbetsmiljöåtgärder som kostar, och ogärna vill stå för även grundläggande utbildning, har detta i praktiken lett till en situation där många skyddsombud inte får den kompetens de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag, och även att stödet från Arbetsmiljöverket ofta brister.
En annan utmaning är man på regional nivå ibland utestängs från arbetsplatser då man saknar lagligt stöd för att få tillträde. Vi har en i flera avseenden stark arbetsmiljölag i Sverige, men behöver mer än på länge både facklig och politisk mobilisering för att se till att den också efterlevs.